Bert

Publicerat: 2018-06-06 | 12:46:14 i Allmänt












Kommentarer, 0st

Bert

Publicerat: 2018-06-06 | 12:46:05 i Allmänt












Kommentarer, 0st

😍 första kycklingen och bygget fortsätter

Publicerat: 2018-06-06 | 02:25:25 i Allmänt
Teamwork. Blev riktigt varm i hjärtat när jag såg grabbarna jobba på i glada toner och massa skratt.








Igår, dag 22 tittade första kycklingen ut! Det var helt fantastiskt! En svart, grå liten krabat ploppade ur sitt skal och genast hördes ett rart pipande ur äggkläckaren. Genast for den runt i kläckaren bland de andra äggen och jag såg då att det var många ägg som var på g.
Tyvärr har jag ingen bild ännu. Men när jag kommer hem nu på morgonen ska jag flytta över den till buren, (och förhoppningsvis några syskon) då kommer det lite kort. 

Bygget går vidare. Detta är bilder från i  Tisdags, igår fick vi lagt i isolering på sidorna och klätt in med vindpapp. Hann inte ta bilder innan jag åkte till jobbet, så det kommer också imorgon.

Mina pioner blommar för fullt! Känns lite vemodigt att flytta dom nu när dom verkligen har satt fart men jag kopplas dom kommer trivas i sin nya rabatt.
Även Irisen blommar för fullt nu. 

Kommentarer, 0st

Dag 20

Publicerat: 2018-06-03 | 21:07:17 i Allmänt





Bygger rullar på fint. 


Och lite aktivitet är det! Gungar lite då och då. Är så spänd att jag inte vill gå och lägga mig!😂

Annars har det varit en lugn dag. Lite namsdagsbarn på besök som fick lite paket.
Kommentarer, 0st

många bollar i luften

Publicerat: 2018-06-01 | 06:20:46 i Allmänt
Jag fungerar ju lite så att jag drömmer mig gärna bort och planerar projekt,  ibland lite större än vad jag hanterar, men det är mitt sätt att må bra. Att behålla mitt lugn och få utlopp för min kreativitet.

Trädgården, blommor ,växter, grönsaker, rabatter, det är min stora passion. Det är en av det där fina saker som min mamma lämnat efter sig till mig. Att få gå i trädgården och rensa i rabatterna, titta på alla blommor och insekter, humlor, fjärilar, bin... få se hur det växer och förökar sig, det är för mig nått av det mest rogivande som finns. Att få plantera nya blommor, tänja lite på gränserna för att se vad som trivs var, vilka blommor jag kan utmana i olika miljöer, det är nästan lite spännande. Att få se hur saker och ting tar form och växer.

Att kunna gå ut i växthuset och skörda sin egna gurka, sina egna tomater. Det är helt fantastiskt. Kunna plocka blåbär, vinbär, hallon, krusbär, björnbär, jordgubbar,smultron,fläder. 
Att se hur barnen går och rotar i buskar och snår efter gottigheter att få stoppa i munnen. Se hur dom gör soppor och leker affär. 
Att få se hur deras intresse för olika växter och smaker växer och hur deras nyfikenhet över vad man kan äta, hur saker växer och smakar, det är lycka.
Jag och Elsa gick i växthuset för ett tag sen och hon fick smaka på varje ört som fanns och jag såg hur hon växte för varje grönsak hin gissade rätt på eller fick information om. Hon ställde frågor och bara njöt av att få lära sig saker.

Jag har som sagt planer, massor av planer som cirkulerar i mitt huvud och byggs upp dag för dag. Vissa läggs ner ganska fort eller omprioritera men många formas och växer fram såväl i mitt huvud som på papper. 
Att få sitta och skissa fram en plan om vad jag ska ta mig än nästa år eller vad jag ska göra till hösten gör det mer motiverande att fortsätta plantera och fixa i trädgården.

I år tänkte jag tex prova mig på vintersådd i växthuset. Det ska bli intressant och roligt att få lära sig mer om vad man kan så och inte.  

Nått annat som jag är väldigt inne på just nu är att kunna ta tillvara på skott och kunna få trädgården att växa på ett billigt och effektivt sätt. Återvinna och spara.
Täckodling är också nått som jag ska satsa på.



Kommentarer, 0st

snart helg

Publicerat: 2018-06-01 | 05:42:55 i Allmänt








Nu är det snart helg. Och den är efterlängtad.. Igår var det Dag 17 och jag stängde av vändaren på äggkläckaren och nu är det bara att vänta.
Jag och Astrid tog lite sticklingar på på buskar av alla de sorter igår. Ska bli spännande att se hur det går, hoppas de tar sig så jag har lite att pynta hönsgården med sen.
Hönshusbygget går sakta men säkert framåt😂😂 eller inte i värmen.
Idag kommer det lite, eller ganska mycket jord till kärrabergsvägen. Pallkragarna ska fyllas och det ska planteras😍😍 
Dagen checklista 
# jord i pallkragar
# plantera
#granngården för inköp till kycklingarna
# färdigställa buren mm
# röja i skogen. Ta bort sly
# plantera sticklingar i den mån jag hinner.
# trimma runt växthuset och sökordet.
# ev måla mini hönshuset och färdigställa det

Sen hade jag behövt ta ett röj inne men.. Jag prioriterar lite annat just nu. Tvätten har jag fått gjort det mesta av, golvet tog jag i förrgår . Bara att plocka lite här och där..
Mitt hem är lite som livet i sig, ibland är det på topp för att sen fem minuter senare vara helt kaos.
Och nu får jag prioritera utsidan och alla växter. 
Jag har varit jätte stressad över allt som ska göras inne , hönshuset, kattvakt för pappa, jobb, plantera, rensa... Jag tror inte jag behöver lista upp allt men nu, när jag kan släppa vissa saker, checka av vissa saker så börjar lugnet komma tillbaks. 



Kommentarer, 0st

måste tipsa

Publicerat: 2018-05-31 | 06:41:04 i Allmänt
Jag har fått nys om Sara Bäckmo.
Det började med att jag söte på Höns på Youtube och så kom denna ambitösa kvinna upp. 
Hennes sätt att prata om sin trädgård och vad hon odlar är väldigt inspirerande, men nått jag verkligen fastnade för var hennes Youtube film om att Odla med barn.
Hon pratar så fint och jag kan känna igen mig i det mesta hon säger. 
Att odla mes barn, att se deras lycka och kreativitet vid såväl plantering som skörd är helt fantastiskt.
Hon ger massa bra tips och är så ärlig i sitt tänk och tycke.
Sen ger hon väldigt många bra tips mm när det gäller odling .
Kommentarer, 0st

Dag 13 och Morsdag

Publicerat: 2018-05-27 | 17:49:05 i Allmänt
Idag är det Morsdag och jag blev som alltid uppvaktad av mina små gulliganer

 

smörgåstårta är ett måste



Idag är det även dag 13, vara en vecka kvar! Det var liv i alla 10 äggen! 
Kommentarer, 0st

röjardag

Publicerat: 2018-05-26 | 13:33:31 i Allmänt











Kommentarer, 0st

Dag 9

Publicerat: 2018-05-23 | 19:57:42 i Allmänt




Lös några ägg idag och det rör sig för fullt! Jätte kul! 
Idag har det varit rensning i växthus på agendan. Lite kaffe gäster och äntligen kan jag hänga ut min tvätt då torkvindan är på plats.
Imorgon blir det jobb hemifrån på förmiddagen.
Kommentarer, 0st

Dag 7

Publicerat: 2018-05-21 | 20:02:56 i Allmänt
Lyst alla 10 äggen och dom är befruktade allihop.tittar man noga så kan man se att det rör sig! Bara hoppas att alla klarar sig men bara jag får nått fjunit så är jag nöjd.
🐣🐤🐥🐓🐔

Kommentarer, 0st

Nu var det sådär jätte länges3n jag skrev igen...

Publicerat: 2018-05-21 | 12:48:47 i Allmänt
Nu har det ett tag sen jag skrev igen men så är set i perioder. Kanske blir det bättre nu när jag ska bli hönsmamma!!! För det ska jag bli! 
Idag är jag inne på dag 7 och det är dags att lysa äggen. Har redan tjuvlyst lite, kunde inte hålla mig.

 Det är verkligen spännande! Jag håller tummarna för att det går vägen annars så är det bara att prova igen.

Som alltid vid denna årstiden så har jag fullt upp med rabatter och planteringar. Det växer så det knakar i växthuset. Även i landet. Det blommar både här och där och buskarna fylls av bär. Trots detta har det hunnits med både ett och två besök till stranden. Så skönt att bara få byta miljö och andas annan luft. Få se och höra barnens lycka när dom springer ut i det kalla vattnet, gräver i sanden, för att sen kunna åka hem och få andas lantluft och bara vara...
Kommentarer, 0st

Jag Du eller Man?

Publicerat: 2018-01-04 | 05:51:23 i Allmänt
I föregående inlägg valde JAG att hålla mig till JAG och Du. 
DU kanske inte reflekterade så mycket över det men det finns faktiskt en anledning till detta. 
JAG har fått till mig,  när JAG har försökt att beskriva saker för folk i min nähet och använt MAN, att detta är väldigt provocerande. 
Ordet  MAN kan provocera. 
Detta har JAG inte tänkt på innan. 
JAG har valt att säga MAN istället för DU då JAG kan tycka att det blir väldigt intensivt och påhoppande i vissa sammanhang. 
men JAG fick mig en näsbränna som inte var av denna värld. 
Senast idag faktiskt då ordet råkade sippra ut ur min mun i fel sällskap. 
Det blev direkt ett rättade med väldigt tydlig betoning på JAG och DU! 
JAG rättade väldigt snabbt min svenska till 
DU sitter inte vid MITT köksbord med mössa på DIG. 
Det blev en livlig intressant diskution med tydliga restriktioner om hur JAG ska säga och hur DU tycker det ska vara. 
Är MAN ett förbjudet ord? 
Är det som att JAG drar alla över en gräns när JAG säger MAN ska,  MAN ska inte.?
På ett sätt,  så ja.  Kanske är det så. 
Kommunikationen blir så mycket tydligare med ett DU och JAG än ett MAN. 
För vem fan är MAN igentligen? 
JAG kan ha åsikter om vissa saker. 
Som hur DU utrycker dig
Uppför Dig m.m
Och är det inte rakare och ärligare att säga det då? 
JAG tycker DU ska ta av dig skorna i hallen tex istället för
JAG tycker MAN ska ta av sig skorna i hallen.
JAG ( kan ju bara prata för mig själv nu) använder MAN i sådana situationer där JAG inte vill kränka personen i fråga.  Om JAG tycker något personen gör är fel använder JAG ofta ordet MAN istället för DU. 
Men varför? 
Det är ju bättre att säga vad JAG tycker. 
Varför vara finkänslig liksom? 
Bättre med tydlighet. 
Vem vet,  det kanske blir mitt NYÅRSLÖFTE:
Sluta använda MAN i känsliga diskutioner!🤣
JAG tror,  betoning på tror nu,  att det är ett sätt till att skydda oss själva. 
JAG kan ibland känna mig lite feg och använda MAN när JAG tycker och tänker. 
När JAG diskuterar mina normer och förhållningssätt. 
Men men...  
DU JAG MAN. 
Tjipp

Kommentarer, 0st

2018...

Publicerat: 2018-01-04 | 05:11:54 i Allmänt
Jag är inte mycket för nyår.  Tycker hela grejen är ganska onödig och om jag hade fått välja så hade jag gärna gått i ide den 22/12 och vaknat nån gång i maj.  
Januari, februari, mars, april...  Det är inga månader jag tycker är så väldans trevliga.  Det är grått!, gräset är brunt och slemmigt.   Ser ut som om nån har kräkts längs vägkanterna.  Det regnar ( uppenbarligen hela tiden.  Snö verkar inte existera nu för tiden)  men,  tillbaks till nyår. 
Gott Nytt år och god fortsättning. 
2018 ska jag.... 
Ja vad ska du 2018 som du inte gjorde 2017??????
Vad kan förändras över en natt? 
Du ska börja träna,  
leva sundare,  
Äta nyttigt, 
må bättre,
  sluta röka/snusa
Sluta äta godis, 
bli en bättre människa,  
fokusera på ditt välmående
M.m
En tanke då bara,  om du inte fixade det 2017...varför skulle du fixa det nu?
Varför krävs det ett nytt år för att du ska kunna göra saker? 
Varför ska du ställa krav på dig själv som du vet att du säkerligen inte kommer klara av?  
Kraven du ställde i år är säkert samma krav som kvävde dig förra året. 
Visst,  jag vill väl också må bra och gå ner i vikt,  leva ett hälsosamt liv m.m
Men jag behöver ingen nyårsafton för att komma fram till dom tankarna.
Är jag bitter?  
Nja..  Lite trött på all detta ståhej över en dag som skapar så mycket i så många. 
Nyårsafton är som måndagar. 
På måndag,  då ska jag.... 
Och så misslyckas man. 
Men nästa måndag,  då jävlar! 
Eller inte...  
Givetvis gör ju du och jag precis som vi vill och om ett nyårslöfte gör det lättare så visst. 
Sen säger jag inte att alla misslyckas,  verkligen inte!  Vissa behöver nog den dagen för att motivera sig själva och det är helt okej! 
Du gör som du vill,  så gör jag som  jag vill.  Bra va? 
Så om jag då skulle ha ett nyårslöfte,  vad skulle det vara? 
Jo,  skapa balans. 
Tungt eller hur?  
Hur skapar man balans? 
Ingen jävla aning faktiskt. 
I vad ska jag skapa min balans? 
Högerbenet? 
Nej.
Huvudet/ kroppen. 
Jo för det är nog lätt... Eller? 
Nu blir det inga löften här så jag behöver inte fokusera så mycket på det. 
Den 1/1 -18 var som vilken dag som helst. 
Jag kom hem från jobbet,  sov en stund och åkte till mormor. 
Inget var annorlunda i verken kropp eller själ.  
Konstigt,  Det har ju ändå varit NYÅRSAFTON! 
Det bordet ju kännas, märkas eller hur? 
Men nä..  Samma lotta som stod i spegeln. 
Kände mig verken äldre,  yngre eller på nått annat sätt en dagen innan. 
Inte hade jag några större förhoppningar på att nått skulle bli verken bättre eller sämre heller.  
Sen har jag mål,  förväntningar och förhoppningar om massor av saker men jag lägger dom inte som nån mantel över mig själv på nyår. 
Att orka kliva upp på morgon 
Att äta
Att röra mig då jag mår som bäst när jag befinner mig i naturen
Att inte låta min hjärna gå bananas bergodalbana
Att trivas mig mig själv och acceptera vem jag är i alla samanhang
Det är sånt jag jobbar med 24/7 365 dagar om året. 
Jag ställer inga rimliga eller orimliga krav på mig själv längre
Jag är jag och jag får så fint acceptera det. 
För om inte jag acceptera vem jag är,  hur ska då du kunna acceptera vem jag är? 
Och det är svårt..
Att acceptera mig själv. 
Att acceptera vem jag är idag/ vem jag var för tre år sen. 
Det går liksom inte. 
den Lotta finns inte längre. 
och jag märker hur svårt det kan vara för andra runt mig att ta in det. 
Helt förståeligt för jag har liksom inte hajat det själv riktigt. 
då kan jag inte kräva det av andra heller.  
Men,  den tanken kan vi ta en annan dag. 
Må gott i den mån det går
Tjipp 


Kommentarer, 0st

om jag kunde få en sak ogjord i mitt liv...

Publicerat: 2017-04-11 | 16:56:28 i Allmänt
Om jag hade  haft möjligheten att göra en sak i mitt liv ogjord, vilken skulle det vara?
Den är enkel, Jag skulle trotsat min mammas sista önskan när hon låg på sin dödsbädd. Jag skulle åkt dit. jag skulle suttit med henne när hon somnade in. jag skulle funnits där för henne.
Även om jag står fast vid mitt val att inte göra det så hade jag kunnat...
Jag vet idag att all min ilsa, ångest och mitt mående bottnar sig i mina frågor, mina tankar kring min mamma och hennes kärlek till mig.
Bottnar sig i min känsla av att känna mig otillräcklig och oälskad i många annseenden.
Men hon ville inte ha mig där av många olika annledingar och just då, i både rädsla och av respekt valde jag att inte trotsa henne, eller mig själv för den delen.
I min värld var det nog mest av feghet och ett sätt att skydda mig själv för alla minnen och känslor.
Tyvärr vände detta hela min värld upp och ner.
jag vet att min mamma älskade mig men ändå kommer jag på mig själv med att sitta och fundera ibland på om jag bara var en börda.
Jag tänker om..
om hon hade fått hjälp..
om hon hade varit frisk..
om inte cansern tagit henne..
om jag hade funnits där...
Och det är upp till mig att begrava mig i tankarna och känslorna eller släppa taget och inse att det är som det är och det är inget jag kan göra något åt.
Jag kan inte ändra på det som har varit, jag kunde inte spå in i framtiden och se hur mitt och hennes beslut skulle påverka mig.
Men jag välja att begrava tankarna , känslorna och frågorna för jag kommer aldrig få svar på dom.
jag kan välja att sluta fred med mig själv, min ångest och känsla av svek för att jag inte var där.
 
Idag kommer jag ofta på mig själv, tro det eller ej, med att önska att jag hade min mamma.
jag kommer på mig själv med att jag saknar henne, att jag behöver henne.
En mamma som jag inte träffat eller pratat med på sexton , sjutton år.
jag önskar att hon var här, att jag kunde få träffa henne en sista gång. Hålla om henne och säga att allt blir bra.
jag saknar hennes sätt att prata, lukta.. hennes hår och hennes sätt att försvinna in i sig själv..precis som mig.
Vi är mer lika än jag någons kommer vara villig att erkänna.
Det ända som skiljer oss åt, förutom alkoholen , är att jag kan sätta gränser.
jag kan bortse från mig själv och se andra. det kunde aldrig mamma. I hennes väld fanns det bara hon. Hon levde i nån slags bubbla.
Tänk om hon hade sökt hjälp för sina psykiska probem, undra om dom hade diagnotiserat henne då? och med vad i så fall?
Jag har en känsla av att alkoholen gjorde henne till den hon var, att den var hennes rädding.
Jag tror hon kände för mycket och det var det ända sättet att döva dom känslorna. och när det inte hjälpte, när skamen tog över... fanns det bara ett alternativ kvar och det var att skada sig själv , som ett rop på hjälp.
En hjälp som aldrig kom.
 
Jag kommer aldrig kunna sätta mig in i den känslan att man bara ger upp sitt barn.
Att man inte kämpar.
Jag gör allt för mina barn och kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig ett liv utan dom.
När vi bråkar, får jag ångest och skuldkänslor direkt och ber om ursäkt och berättar för mina barn hur mycket jag älskar dom.
den ända gången min mamma sa att hon älskade mig, var när hon var full.
När hon var nykter tittade hon knappt åt mitt håll. Men när alkoholen tog över hennes hjärna... det är svårt att beskriva.
det fanns liksom inget stopp. hon kunde prata i timmar om allt och inget. Om sitt liv och folk hon brydde sig om, hon kramade mig när jag blev ledsen, berättade hur betydelsefull jag var.
Men inte annars... När hon var nykter var jag inte vatten värd. Jag var bara nått frånstötande jobbigt som förstörde hennes liv genom att existera.
Det är konstigt att det kan vara så. Rent tekniskt så kan jag tycka att det borde varit tvärt om.
 
Min mamma var ingen hemsk männsika. Hon hade en tuff Barndom och ett eget sätt att se på livet. Hon kunde inte sortera vad som var verklighet och vad som var fantasi till slut. Hon hade svårt att acceptera sig själv och inte minst andra. En erimit som levde för sina djur. Dom ställde inga frågor, doms ställde inga krav på henne. Dom vara fanns där och gav henne kärlek och trygghet. Hon kunde lita på dom till hundra procent. Dom svek henne aldrig.
För att hon, liksom jag har blivit sviken och bortknuffad, det råder det inget tvivel om. Jag har bara hört hennes historia, genom min far men jag tror ändå den är sann. Hon har, precis som jag kännt sig oälskad i hela sitt liv. Växt upp med föräldrar som inte bryr sig om henne, stod på sina egna ben alldeles för tidigt och hon var inte så stark att hon klarade av det. Och jag klandrar henne inte.
jag dömmer henne inte.
Jag kan till och med säga att jag förstår henne i vissa lägen.
Men jag rättfärdigar inte vad hon har gjort. Vad hon har utsatt folk runt omkring henne för.
För hon, precis som alla andra, hade ett val.
Ge upp eller slå tillbaks.
Hon valde att ge upp. Tog den enkla vägen. och det är inte så konstigt. Hon hade inget tillit till nån. Ingen som stod upp för henne när det blåste. Pappa, visst men vad gjorde han? han skälpte henne mer än han hjälpte henne. Jag tror inte han förstod allvaret. han i sig själv är en skadad själ. Tillsammans bröt dom ner varandra. men jag lyckades slå mig fri.
jag lyckades fly av feghet. överlevnadsinstinkt.
 
och som sagt, jag kan välja att gräva ner mig i känslan av att jag har svikit min mamma eller så kan jag inse det faktum att jag inte kan ända på nått som har hänt och gå vidrae. Tyvärr, kommer jag nog alltid att gräva ner mig när det gäller min mamma. Men jag kan välja att leva med det. jag kan välja att inte låta det ta över mig. Känslorna och tankarna kommer alltid finnas där. Jag kommer aldrig få svar på mina frågor och en dag kommer jag att acceptera det men den dagen är inte idag.
Min mamma kommer alltid att vara ett mysterium för mig. Jag kommer alltid att fundera på om saker hon sagt stämmer eller om det bara var ett förvirrat berusat sätt för henne att försöka förstå sig själv.
Jag får lära mig av henne och hennes misstag, hennes missöde och vända det till något bra även i dom jobbigaste situationer. Jag måste sluta tänka om.. även om det är svårt.
Jag måste sluta lägga skulden av hennes ångest på mig själv, även om det aldrig kommer hända.
Jag måste förlika mig med tanken på att hon kanske inte älskade mig som en mor ska älska sitt barn och vända till något bra.
Nu vet jag att jag är en bra mamma, nästan alla dagar och jag kommer aldrig bli som min mamma.
Inte för att jag har en fastare grund att stå på, för det har jag inte men för att jag har mer insikt i livet och jag är inte för stolt för att be om hjälp. jag kan stå för vad jag tycker, jag har inte svårt att dela med mig av mig själv. Jag är inte längre rädd för motgångar och jag har accepterat livet i sig.
jag har accepterat mig själv och det faktum att jag är jag och ingen kan ändra på det.
Jag kan inte ändra på mig, vill inte ändra på mig även om jag ibland ifrågasätter hela min existens.
Men för mig är det ett sätt att växa. Mamma växte aldrig. hon bröts bara ner mer och mer och kunde tillslut inte lagas.
Hon var för trasig från första stund. Hon hade inte styrkan att stå imot, styrkan att slå sig fri all ångest utan begravdes levande. Och det är sorgligt, inte bara för henne utan för att folk bara stod och såg på. Ingen ingrep. Ingen gjorde något för att förhindra det.
 
Det är en ond och brutal värld vi lever i. Dom som ber om hjälp får den inte, dom som behöver hjälp får den inte, dom som inte vill ha hjälp kan vi inte tvinga. Hur ska vi göra då? vart är vi påväg?
Kommentarer, 0st


Namn: Liselotte"LOTTA"W
Ålder: född 1985
Bor: Vallda HallandsLän
Familj: Bor med min sambo Björn, Min äldsta son Alvin 06 och mina tvillingtöser Astrid och Elsa 2011, Hunden Fiffi och Katten Pisa.

Lite info om mig :)
Jag är en glad 3-barnsmamma som älskar att baka,läsa,greja i trädgården och fota.Min familj betyder allt för mig.Just nu njuter jag av min mammaledighet med mina barn och planerar min trädgård.