Jag Du eller Man?

Publicerat: 2018-01-04 | 05:51:23 i Allmänt
I föregående inlägg valde JAG att hålla mig till JAG och Du. 
DU kanske inte reflekterade så mycket över det men det finns faktiskt en anledning till detta. 
JAG har fått till mig,  när JAG har försökt att beskriva saker för folk i min nähet och använt MAN, att detta är väldigt provocerande. 
Ordet  MAN kan provocera. 
Detta har JAG inte tänkt på innan. 
JAG har valt att säga MAN istället för DU då JAG kan tycka att det blir väldigt intensivt och påhoppande i vissa sammanhang. 
men JAG fick mig en näsbränna som inte var av denna värld. 
Senast idag faktiskt då ordet råkade sippra ut ur min mun i fel sällskap. 
Det blev direkt ett rättade med väldigt tydlig betoning på JAG och DU! 
JAG rättade väldigt snabbt min svenska till 
DU sitter inte vid MITT köksbord med mössa på DIG. 
Det blev en livlig intressant diskution med tydliga restriktioner om hur JAG ska säga och hur DU tycker det ska vara. 
Är MAN ett förbjudet ord? 
Är det som att JAG drar alla över en gräns när JAG säger MAN ska,  MAN ska inte.?
På ett sätt,  så ja.  Kanske är det så. 
Kommunikationen blir så mycket tydligare med ett DU och JAG än ett MAN. 
För vem fan är MAN igentligen? 
JAG kan ha åsikter om vissa saker. 
Som hur DU utrycker dig
Uppför Dig m.m
Och är det inte rakare och ärligare att säga det då? 
JAG tycker DU ska ta av dig skorna i hallen tex istället för
JAG tycker MAN ska ta av sig skorna i hallen.
JAG ( kan ju bara prata för mig själv nu) använder MAN i sådana situationer där JAG inte vill kränka personen i fråga.  Om JAG tycker något personen gör är fel använder JAG ofta ordet MAN istället för DU. 
Men varför? 
Det är ju bättre att säga vad JAG tycker. 
Varför vara finkänslig liksom? 
Bättre med tydlighet. 
Vem vet,  det kanske blir mitt NYÅRSLÖFTE:
Sluta använda MAN i känsliga diskutioner!🤣
JAG tror,  betoning på tror nu,  att det är ett sätt till att skydda oss själva. 
JAG kan ibland känna mig lite feg och använda MAN när JAG tycker och tänker. 
När JAG diskuterar mina normer och förhållningssätt. 
Men men...  
DU JAG MAN. 
Tjipp

Kommentarer, 0st

2018...

Publicerat: 2018-01-04 | 05:11:54 i Allmänt
Jag är inte mycket för nyår.  Tycker hela grejen är ganska onödig och om jag hade fått välja så hade jag gärna gått i ide den 22/12 och vaknat nån gång i maj.  
Januari, februari, mars, april...  Det är inga månader jag tycker är så väldans trevliga.  Det är grått!, gräset är brunt och slemmigt.   Ser ut som om nån har kräkts längs vägkanterna.  Det regnar ( uppenbarligen hela tiden.  Snö verkar inte existera nu för tiden)  men,  tillbaks till nyår. 
Gott Nytt år och god fortsättning. 
2018 ska jag.... 
Ja vad ska du 2018 som du inte gjorde 2017??????
Vad kan förändras över en natt? 
Du ska börja träna,  
leva sundare,  
Äta nyttigt, 
må bättre,
  sluta röka/snusa
Sluta äta godis, 
bli en bättre människa,  
fokusera på ditt välmående
M.m
En tanke då bara,  om du inte fixade det 2017...varför skulle du fixa det nu?
Varför krävs det ett nytt år för att du ska kunna göra saker? 
Varför ska du ställa krav på dig själv som du vet att du säkerligen inte kommer klara av?  
Kraven du ställde i år är säkert samma krav som kvävde dig förra året. 
Visst,  jag vill väl också må bra och gå ner i vikt,  leva ett hälsosamt liv m.m
Men jag behöver ingen nyårsafton för att komma fram till dom tankarna.
Är jag bitter?  
Nja..  Lite trött på all detta ståhej över en dag som skapar så mycket i så många. 
Nyårsafton är som måndagar. 
På måndag,  då ska jag.... 
Och så misslyckas man. 
Men nästa måndag,  då jävlar! 
Eller inte...  
Givetvis gör ju du och jag precis som vi vill och om ett nyårslöfte gör det lättare så visst. 
Sen säger jag inte att alla misslyckas,  verkligen inte!  Vissa behöver nog den dagen för att motivera sig själva och det är helt okej! 
Du gör som du vill,  så gör jag som  jag vill.  Bra va? 
Så om jag då skulle ha ett nyårslöfte,  vad skulle det vara? 
Jo,  skapa balans. 
Tungt eller hur?  
Hur skapar man balans? 
Ingen jävla aning faktiskt. 
I vad ska jag skapa min balans? 
Högerbenet? 
Nej.
Huvudet/ kroppen. 
Jo för det är nog lätt... Eller? 
Nu blir det inga löften här så jag behöver inte fokusera så mycket på det. 
Den 1/1 -18 var som vilken dag som helst. 
Jag kom hem från jobbet,  sov en stund och åkte till mormor. 
Inget var annorlunda i verken kropp eller själ.  
Konstigt,  Det har ju ändå varit NYÅRSAFTON! 
Det bordet ju kännas, märkas eller hur? 
Men nä..  Samma lotta som stod i spegeln. 
Kände mig verken äldre,  yngre eller på nått annat sätt en dagen innan. 
Inte hade jag några större förhoppningar på att nått skulle bli verken bättre eller sämre heller.  
Sen har jag mål,  förväntningar och förhoppningar om massor av saker men jag lägger dom inte som nån mantel över mig själv på nyår. 
Att orka kliva upp på morgon 
Att äta
Att röra mig då jag mår som bäst när jag befinner mig i naturen
Att inte låta min hjärna gå bananas bergodalbana
Att trivas mig mig själv och acceptera vem jag är i alla samanhang
Det är sånt jag jobbar med 24/7 365 dagar om året. 
Jag ställer inga rimliga eller orimliga krav på mig själv längre
Jag är jag och jag får så fint acceptera det. 
För om inte jag acceptera vem jag är,  hur ska då du kunna acceptera vem jag är? 
Och det är svårt..
Att acceptera mig själv. 
Att acceptera vem jag är idag/ vem jag var för tre år sen. 
Det går liksom inte. 
den Lotta finns inte längre. 
och jag märker hur svårt det kan vara för andra runt mig att ta in det. 
Helt förståeligt för jag har liksom inte hajat det själv riktigt. 
då kan jag inte kräva det av andra heller.  
Men,  den tanken kan vi ta en annan dag. 
Må gott i den mån det går
Tjipp