Dandelionchild

Gud vad jag fryser nu på mornarna! Det får nog bli att höja värmen lite tror jag.

Skriv inläggstext 

Ja, då har förkylningen kommit till mig.. hatar att inte vara på topp. Blir både frustrerad och irriterad, kanske en smula rastlös med och ett göng stressad när jag inte orkar göra det jag ska och vill.
Men jag trosade nig själv idag och sorterade lite strumpor, städat övervåningen och ni sitter jag i soffan och är helt slut men nöjd.
Lite te och datorn blir det nu framför Malou efter tio.

Ja då vart det väl min tur nu då.
Ont i halsen, konstig i kroppen, snorig... Det blir till att vra hemma i morgon och kurera sig.
Elsa verkar inte heller vara på topp denna Måndagsmorgon.
Jag hoppas att det bara är att hon är trött.

Nånting som jag har lärt mig nu är iallafall att lyssna på min kropp.
I vanliga fall å hade jag tagit några Alvedon och sattsat på att infinna mig på jobbet imon men nej.
Min kropp säger stopp, vänta...vila.
Sen är det ju så att jag jobbar med äldre männsikor som inte klarar av bakterier på samma sätt som jag vilket vi verkligen har fått ta lärdom av denna hösten.
Nej, det för bli Ingefära, citron denna dag.
Tjo

Och så sprang denna veckan på med. Tiden går så fort att jag inte riktigt känner att jag hinner med. Och då menar inte jag i julstöket , för där är det mesta klart, utan i livet.
Nu är det två år sen mamma gick bort, i mellandagarna.
Två år sen...jag får inte riktigt ihop det känner jag.
Två år sen hela mitt liv blev kaos fast jag vägrade att inse det.
Två år sen jag började skriva mina böcker. Och det har blivit skrivet en hel del.
Två år sen min kropp gav upp och det är först nu som jag börjar få kontroll över den igen.

Sen är det fler nära och kära som har gått bort vid jul som jag ger en extra tanke denna tiden på året. Alla som inte är med oss ägnar jag en extra tanke till.
För hur det än är så är julen en tid för reflektion för mig.
Mycket tankar och känslor.
Mycket minnen.
Och det skapar väldigt mycket stress. Fast det inte finns något att stressa upp sig över. Julen kommer ändå även om jag inte har bytt gardiner eller bakat julgodis.
Men julen är så stor för mig. Och jag vill att den ska vara mysig.
Att mina barn ska känna att det är något speciellt med julen.
Jag vill att barnen ska minnas julen som nått fint.
Ingen alkohol, inget bråk.
Bara mys och kärlek.
För det finns så många som får ångest inför jul. Så många barn som far illa, inte bara runt jul utan vid alla högtider men jag tror julen är värst.
Så många äldre som sitter ensamma, ingen som kommer och hälsar på.
Många äldre som inte har någon kvar i livet.

Så jag känner en väldig tacksamhet för att jag har min familj, tak över huvudet och människor runt omkring mig som älskar och bryr sig om mig och som jag älskar och bryr mig om.

Tja so long

Oj. Nu kan man säga att det var ett tag sen jag skrev. Vilket igentligen är väldigt synd nu när jag har börjat min resa för att få mig och min kropp att må bättre.i två veckor har jag hållt på nu, två och en halv nästan och jag mår toppen. Inget socker, inget gluten eller laktos. Min mage fungerar och jag har mer energi än någonsin. Jag tränar fyra dagar veckan, två konditionspass, och två styrkpass. Sen blir det lite promenader där imellan även några springturer när Alvin är på humör.

Nu ska jag köra på till Lucia, sen kommer jag ha en break den veckan och börja på måndagen igen veckan efter.

Jag har äntligen hittat nått som passar mig perfekt. Något som passar min kropp perfekt.
Fast metabolism diet.
Jag ser det inte som en diet, utan en livstid för att må bra.
En livstid som passar min kropp. Som låter min kropp arbeta samtidigt som jag äter.
För jag äter, var tredje timma tro det eller ej.
Och jag knner hungerkänslor, känner att det är okej att äta.

Jag gör det som sagt inte för att få ner i vikt.
Jag gör det för att må bra men på dessa 2,5 veckorna har jag gått ner 2 kilo. Av att äta! Helt sanslöst i min värld då jag är van vid att gå upp i vikt så fort ja tittar på mat.
Mina veckor är indelade i tre faser och jag får äntligen lära mig att variera mn kost. Lite i allafall. För visst är det så att håller mig göra till dom rätter som jag gillar men jag försöker att variera lite, jobbar på det iallafall.
Sen äter man inte samma mat i dom oika faserna så jag måste variera.
Nej,som sagt en livstid som passar mig perfekt och som jag tror kommer kunna föras in i hela familjen så fort jag har kommit in i det ordentligt.
En livstid som kommer fungera bra i min vardag.
Jag saknar inte pasta eller potatis.
Jag saknar inte kafé, lite kanske.
Jag saknar inte yoghurt, tro det eller ej.
Jag saknar inte godis eller chips. choklad möjligtvis och naturgodis.
Men jag saknar mina bakverk.
Men när dessa 28 dagar är över så ska jag ha en unnardag.
Lördagar kommer få bli den dagen då jag får äta en kaka, eller en bulle, eller lite naturgodis
Och jag kommer kanske inte vara lika hård med fas 2 angående vilka grönsaker jag får ät. Men det kommer fortfarande bra mina protein/grönsaksdagar.
Tja så länge

Alltså. Jag har kanske inte hundratals med vänner.
Omger mig hellre med folk som jag mår bra av. Fina människor som jag trivs med och kan vara mig själv.
Jag har min fru, bäst i världen.
Jag har min bollvägg. Eller jag har två fina bollväggar som alltid lyssnar och ställer upp så gott dom kan.
Jag har min resekompanjon. Fantastisk. Min äventyrare som får mig att vakna ibland, blunda ibland och leva livet.
Jag har min kyss, my parter in crime.
Jag har en hel familj som alltid har nya saker på G.
Sen har jag vänner som jag inte träffar så ofta men som betyder oerhört mycket för mig.
Jag har även en del energitjuvar omkring mig men har börjat lära mig att blockera.
Sen finns det dom vänner som nog inte förtår hur mycjet jag älskar dom för att jag nog är dålig på att berätta detta
Vänner som är i mina tankar konstant.

Städ , tvätt, Ikea och massor av besök.

Blev även lite thaimat idag. Just nu känns det jävligt skönt att det fungerar. Magen är dock kass. Kramper från helvetet men det är bara att stå ut och gilla läget.
Imon ska jag ringa vetrinären och hoppas, hoppas att dom har tid för fiffistumpan.. och att det går att gör något..

Fredagen har varit en lite udda dag med mycket oro för lilla fiffi. På måndag blir det att ringa vetrinären.
Promenad, handling och lite lördagsmys.

Det blev en kvällspromenad med bästa, underbara. Alltid lika mysigt att gå och snattra lite😍😍😍

Så..hur lyder dommen?
Jo men det var gott..eller min hemmagjorda avokadosås var god...fast det visste jag ju😂😂😂

Okej..så, jag och mat har aldrig haft någon bra relation. Det började redan när jag var liten. När mamma tvingade mig att äta mat i alla former och stolekar som smakade fan vet vad.
Redan som 10 åring spydde jag, slutade äta, ja allt såntdär.
Idag, snart 31 år är det värre än nånsin.
Jag tycker inte om mat, hatar mat. Jag mår illa av mat, tycker inget smakar gott men äter för att jag måste. Efteråt känner jag mig äcklig, vidrig.
Jag har en kroppsuppfattning som inte är av denna värld. Förvrängd utan dess like och jag kan inte styra det.
Sen om det är en ätstörning eller inte, det kan diskuteras.
Idag står min våg på 59.5. Ingen vikt igentligen. När jag ser mig själv i speglen vill jag spy. Och tro mig, Hade jag kunnat ändra på mig, mina tankar, mina känslor så hade jag det! Att leva med en känsla av äckel,vidrighet om sig själv varje dag är inte kul och det finns inget nån annan än jag kan göra åt det. När folk tjatar, analyserar blir det bara värre.
men iallafall,idag har jag börjat ta kort på allt jag stoppar i mig. Sen om det är bra eller dåligt det vet jag inte men det är för min skull, för att jag ska komma ur denna onda cirkel som just nu håller på att förgöra mig och mitt sinne. Få lite perspektiv och motivation till att börja äta.
Försöka se mat som nått bra. För i dagsläget är mat en synd, ett fördärv som bryter ner mig totalt.

Tyckte jag att nått av det här var gott? Nje..inte direkt. Jag åt för att jag var tvungen, tog det som gav mig minst spykänsla. Vanilj yoghurten var väl ingen höjdare och det var nära att det inte blev nått i magen alls för den äcklar mig...för söt... jag förstår att det kan vara svårt för folk att förstå och det finns dom som tycker jag är dum, förstör min kropp och har massa åsikter men det är som det är. Jag kan inte ändra på det och kommer säkert på leva med det i resten av mitt liv.
Ibland när det diskuteras mat så tittar folk konstigt på mig när säger att mat inte är min grej. Men laka väl som jag accepterar att ni gillar mat så tycker jag att det inte är mer än rätt att ni accepterar att inte gör det.
Sen är det värre nu än vad det har varit på många, många år. Jag har inte känt hatet förut, inte mått illa på det här sättet, inte stängt kylskåpet direkt när jag öppar för att se vad som finns vilket sen oftast slutar med att jag tar en naturdiet. Tycker jag den är go ? Nja..ibland. ostbågar är också gott. Ost över lag. Vitt bröd och ost.. magen säger aj men hjärnan säger mmmmm...i sådär två sekunder sen kommer ångesten, kramperna och spykänslan.
Idag blir det tacos här hemma. Och detta ska bli riktigt intressant faktiskt.
Nej, om jag skulle göra lite nytta?

Igår blev det lite mys i skogen med svanpplock och fika. En sväng i solen och lite trevligt besök på kvällen