Dandelionchild

Det har nog inte gått nån förbi att jag har mått ganska dåligt ett bra tag.

Det har påverkat familjen bland annat.

Varit ganska tufft.

Iallfall...

Nått som stör mig, är att folk i allmänhet är så bra på att dra egna slutsatser. 

Att prata om andra, tro saker, tolkar saker i sociala medier.

Jag ska ta ett exempel av hundra.

Först så måste jag ju bara förklara då att jag älskar texer av alla de olika slag. Orspråk allt sånt där.

Texter berör mig väldigt mycket. Jag har gillat massa sånna sidor på Facebook och mittt flöde består av olika texter och ordspråk på både svenska och engelska.

Hur som helst, läser jag en text som jag känner passar in på mig och min personlighet eller en text som jag bara liksom känner att ja, så är det verkligen! Då händer det oftast att jag delar den.

Så, för några veckor sedan så uppstod en lite, inte pinsam men en liten konstig situation mellan flera parter runt mig. Jag stod givetvis i centrum för denna händelse..

Jag och en nära vän till mig, vad ska jag säga? Det blev väldigt konstigt och vi hörses inte av på över en vecka.

Under tiden då, så hade jag väl delat nått på Facebook. 

Nån text om vänskap tror jag och så hade jag väl gnällt lite om att jag behövde få bara vara och lyssna på min kropp tror jag..

Iallfall, tillslut så kände jag att nej, detta går inte längre, så jag skickade ett sms till min vän och får till svar att denne hade läst på facbook hur dåligt jag mådde ungefär och hade på känn att det dennes fel....

Först blev jag helt ställd. Jag förstod inte vad det var som hade fått personen ifråga att tro detta.

Jag förklarade så gott det gick hur jag mådde över lag men sen så kände jag bara nej, nu får folk fan ge sig!

Varför sitter man och spekulerar i saker på sociala medier?

Varför lägger man ner så mycket energi på andras liv?

Speciellt om man inte ens kan få tummen nu röven och höra av sig då om man tror att nått är fel eller att nån inte mår bra?

Och speciellt om man tror att man själv är orsaken till den andres dåliga mående. 

För det första, så måste folk ha alldeles för höga tankar om sig själva måste jag ju säga!

Jag älskar alla runt om mig, och sätter oftast alla andra före mig själv men nej.. vill jag nå fram till nån eller har nått på mitt hjärta, så tar jag det med personen i fråga inte via sociala medier med ett ordspråk.

Sen kan jag göra det och tagga folk

 Det gör jag med björn jämt. Mest på skoj då.

Sen visst, dom perioderna jag mår dåligt så blir det mycket texter delade, på grund av att jag läser mycket texter då, mer än vanligt och kan känna igen mig i dom eller tycker att dom är fint eller bra skriva som sagt. Att det finns ett givande buskap som jag står för och vill dela med mig av. Blev väldigt mycket sånt i somras när.min hjärna gick på högvarar.

Men det betyder inte att det är riktat mot någon.

Idag, har jag tagit avstånd från Facebook. 

Jag är inne nån gång om dagen. Tänker mig för väldigt noga innan jag delar något. 

Väljer heldre att ladda mer bilden eller vad det nu kan vara än att dela den.

Och personligen tycker jag inte att man ska lägga sig i andras liv så mycket.

Man ska inte sitta och diskutera med andra om andras tillvaro när man inte har en aning om vad som händer. Speciellt om man inte ens tar det stegat att fråga.

Sen kan man ha åsikter, visst.

Det har jag också.

Jag kan ibland både tycka och tänka mycket om hur andra uppför sig men jag spekulera inte i varför.

Vill jag veta så får jag väl fråga personen det rör.

Nu är jag inte så intresserad av andras liv för jag har fullt upp med mitt eget.

Och då menar jag inte att jag inte bryr mig om andra, för det ska gudarna veta att jag gör och vissa personer är oftare i mina tankar än andra men vill jag veta varför personen i fråga gör si eller så, så frågar jag istället för att gå runt och tro saker. Om jag nu känner att det är så pass viktigt för mig att veta vill säga.

Så snälla, tro inte det värsta om allt ni läser i sociala medier eller delas i alla olika former. 

Och har ni på känn att nått är fel, att nått inte står rätt till med nån som står er nära eller inte så nära , Fråga personen i stället för att sitta hemma och anta saker.