Dandelionchild

Min son tror jag är knäpp!och det kanske jag är också. Säger inte imon på den punkten men vissa saker gör mig illa berörd! Han har en klasskamrat som sitter i rullstol som ska ha kalas hemma hos sig och vid frukost frågade jag om han skulle gå och han säger först att han inte vill och sen att han inte ska gå och då frågar jag varför givetvis och svaret vet jag inte ens om jag vågar skriva här. Jag blev så ledsen! Nu var det inte min son som hade sagt något eller som hade tankar kring detta men att höra andras resonemang om varför gör mig så ledsen! Tänk att barn kan ha sådana fördommar vid den åldern! Så jag frågar honom hur han skulle känt om inga kom på hans kalas och det hade han ju inte tyckt var så roligt då givetvis. Tårarna började rinna på mig och han tittar frågande på mig. Och inser nog själv att det som han har berättat för mig inte är särkilt snällt och tänker efter lite innan han säger att alla nog inte vet om vad dom ska göra på kalaset. Att dom andra inte har lyssnat när han har berättat det. Han är fortfarande lite tveksam mot att gå. Dels för vad han ska köpa och sen att dom skulle göra något som han inte kunde vara med på för han hade inte såna grejer som dom skulle ha men jag säger då att det löser vi. Vi får väl köpa skott till hans nerfskjutmogäng då liksom tänker jag. När vi lämnar frukostbordet,  jag i tårar och han full av tankar så har han nog bestämt sig för att gå men är ändå osäker men lite mer hoppfull om att det nog blir kul ändå. Nio år och full av fördommar och jag undrar vem ska man lägga skulden på? Föräldrarna?  Samhället? Skolan? Eller barnen? Min son har aldrig haft fördommar förut. Aldrig.  Alltid brytt sig om alla och månat  lite extra för människor som är lite speciella. För det är vad jag har lärt honom. Att alla är lika mycket värda trist funktionshinder eller handikapp. Jag kommer ihåg när han gick i ettan. Det började en lite speciell tjej i hans klass och han tyckte det var jätte kul. En dag när vi gick hem från skolan kommer hon gråtandes och går förbi oss och han stannar, vänder sig om och springer efter henne och frågar vad som är fel. Hon gråter, förklara så gott det går. Jag hör inte ett ord av vad hon säger men han nickar förstående och tittar sig runt efter nån pedagog och ber hennes springa in till deras lärare som är i klassrummet. och när hon springer iväg in står han länge och tittar efter henne och förklarar sen att hon är snäll.  Jag ser hur ledsen han blev av att se henne så ledsen och jag frågar om han vill gå efter henne och se om hon hittade deras lärare men hon kommer då ut med en vuxen, gråter fortfarande . Alvin skakar sakta på huvudet och går ner till mig men vänder sig om en sista gång och ser så det är okej med hans kompis. Bara en liten reflektion så här på morgonkvisten

Idag, en dag förtidigt blev det invägning igen. Var så irriterad sist när jag vägde mig för att jag hade gått upp så jag har dragit lite på det...men 0,2 gram till mitt delmålet! Äntligen! Så nästa vecka så kanske! Bara att hoppas!

Efter gårdagens raska kvälls promenad med inslag av jogging vaknade fiffigt lite halt. Det fick blir lite tasstrimmning och lite mer kloklippning och en lite kort promenad bara och äntligen kände jag igen henne igen. Nu var det mer fart på henne! Och hon haltade inte givetvis. Riktigt roligt. Det sista har hon varit seg att få med ut och gått flera meter bakom mig men nu så!

Ja då var det helg igen. Min morgon började på jobbet sen blev det en PW i Kungsbacka skogen.  Det ska bli en ny rutin för mig. Innan och efter jobb. Det var riktigt skönt faktiskt.

Ja då var det helg igen. Min morgon började på jobbet sen blev det en PW i Kungsbacka skogen.  Det ska bli en ny rutin för mig. Innan och efter jobb. Det var riktigt skönt faktiskt.

Ja då var det helg igen. Min morgon började på jobbet sen blev det en PW i Kungsbacka skogen.  Det ska bli en ny rutin för mig. Innan och efter jobb. Det var riktigt skönt faktiskt.

Ja då var det helg igen. Min morgon började på jobbet sen blev det en PW i Kungsbacka skogen.  Det ska bli en ny rutin för mig. Innan och efter jobb. Det var riktigt skönt faktiskt. Provade lite byxor idag och nu börjar jag komma i mina jeans! Jätte kul! Dom är lite tajta i midjan fortfarnade men jag kommer i dom! Heja mig!

Rutiner, ett djävlens påfund i vissa avseenden och ett livsnödvändigt verktyg i nästa ögonblick.  Vissa har svårt för att brtarutiner. En hel dag kan bli kaos. Sen har vi dom inlärda rutinerna som är svåra att bryta. Som går per automatik . Sådana har jag många. Hela min morgon på jobbet tex. Allt går på automatik.  Jag behöver inte tänka, allt bara springer på. Men har man gjort på samma sätt i elva år så är det svårt att bryta och när jag gör det så blir det kaos i min hjärna. Jag glömmer av vad jag har gjort, vad jag ska göra.

Nu måste jag gnälla lite..jag är så jävla trött på folk som frågar och frågar och frågar helt otroliga saker. Folk som inte kan ta nått eget initiativ.  Folk som inte förstår när man svarar: jag vet inte, fråga nån annan eller det får du göra som du vill, mig spelar ingen roll. Och jag är jävligt trött på att ha den här känslan,trötthetskänslan på folk över lag. Ibland hade jag kunnat stämpla ut från detta livet och börjat ett nytt, från noll liksom.

Vallda trekant

Ja...vad ska man säga? Allt är som det är och jag tror nog att det kommer förbi så. Bara att gilla läget. Så..till något lite trevligare och mer förståligt.  Jag har..på ett år..äntligen lyckats! Vågen visar - 10 kilo idag! Äntligen!  Nu är det dock åtta kvar men ändå! Heja mig faktiskt. Dom har varit börda dessa kilon men nu känns det bra. Jag rör mig..äter vilket jag inte har gjort som jag ska på över ett år och tada !  Det fungerar faktiskt. I e.m blir det kaffe och promenad med underbaraste sanna-miia!

Ja,då vart det måndag då..morgonpromenaden var ett faktum trots den bitande isande kylan. 1,20 minuter blev det och Alvin var lika duktig som vanligt trots att hans öron frös till is. Idag har den nya vagnen kommit så nu är det ett måste att The litteratur chick ska med. Städat och tvätten ligger i drivor och väntar...pust och skön säger jag bara. Men jag måste ha något att göra imon med! !!!

Igår spenderade jag kvällen i underbara Sanna-Miia så nya crib. En fett stlrd kväll med mycket skratt och ett gäng selfis.