Mat..
Okej..så, jag och mat har aldrig haft någon bra relation. Det började redan när jag var liten. När mamma tvingade mig att äta mat i alla former och stolekar som smakade fan vet vad.
Redan som 10 åring spydde jag, slutade äta, ja allt såntdär.
Idag, snart 31 år är det värre än nånsin.
Jag tycker inte om mat, hatar mat. Jag mår illa av mat, tycker inget smakar gott men äter för att jag måste. Efteråt känner jag mig äcklig, vidrig.
Jag har en kroppsuppfattning som inte är av denna värld. Förvrängd utan dess like och jag kan inte styra det.
Sen om det är en ätstörning eller inte, det kan diskuteras.
Idag står min våg på 59.5. Ingen vikt igentligen. När jag ser mig själv i speglen vill jag spy. Och tro mig, Hade jag kunnat ändra på mig, mina tankar, mina känslor så hade jag det! Att leva med en känsla av äckel,vidrighet om sig själv varje dag är inte kul och det finns inget nån annan än jag kan göra åt det. När folk tjatar, analyserar blir det bara värre.
men iallafall,idag har jag börjat ta kort på allt jag stoppar i mig. Sen om det är bra eller dåligt det vet jag inte men det är för min skull, för att jag ska komma ur denna onda cirkel som just nu håller på att förgöra mig och mitt sinne. Få lite perspektiv och motivation till att börja äta.
Försöka se mat som nått bra. För i dagsläget är mat en synd, ett fördärv som bryter ner mig totalt.
Tyckte jag att nått av det här var gott? Nje..inte direkt. Jag åt för att jag var tvungen, tog det som gav mig minst spykänsla. Vanilj yoghurten var väl ingen höjdare och det var nära att det inte blev nått i magen alls för den äcklar mig...för söt... jag förstår att det kan vara svårt för folk att förstå och det finns dom som tycker jag är dum, förstör min kropp och har massa åsikter men det är som det är. Jag kan inte ändra på det och kommer säkert på leva med det i resten av mitt liv.
Ibland när det diskuteras mat så tittar folk konstigt på mig när säger att mat inte är min grej. Men laka väl som jag accepterar att ni gillar mat så tycker jag att det inte är mer än rätt att ni accepterar att inte gör det.
Sen är det värre nu än vad det har varit på många, många år. Jag har inte känt hatet förut, inte mått illa på det här sättet, inte stängt kylskåpet direkt när jag öppar för att se vad som finns vilket sen oftast slutar med att jag tar en naturdiet. Tycker jag den är go ? Nja..ibland. ostbågar är också gott. Ost över lag. Vitt bröd och ost.. magen säger aj men hjärnan säger mmmmm...i sådär två sekunder sen kommer ångesten, kramperna och spykänslan.
Idag blir det tacos här hemma. Och detta ska bli riktigt intressant faktiskt.
Nej, om jag skulle göra lite nytta?
