Dandelionchild

För höra det i mellanåt när jag biter ifrån, pikar och är ärlig mot honom ang vissa saker.

Ja, jag är hård mot min pappa.

Jag är stenhård.

Säger vad jag tycker och tänker, kanske lite väl brutalt ärlig ibland. 

Jag skiter i hur han tar mina ord faktiskt.

Han förbrukade sin rätt över att ha känslor ang mina tankar för länge sen.

Jag älskar min pappa, givetvis jätte mycket och jag finns alltid där för honom.

Men ibland så rinner bägaren över för mig, för jag kan offra hela mitt liv för min pappa men får sällan något tillbaks förutom svek och tomma ord.

Nu har han blivit bättre sen mamma gick bort men fortfarande lovar han och säger saker som sen aldrig blir som han har sagt.

Jag kan leva med det, men inte mina barn!

Han har blivit utsatt för både psykisk och fysisk missandel i över 31 år.

Mamma var hans allt.

Han levde för att ta hand om henne och det fanns kärlek, det är jag säker på, och att leva i ett sånt förhållande är tufft.

och han är svag.

Bryr sig för mycket, precis som mig.

Men jag tog mig ur det, för jag är lite starkare, eller fegare beroende på hur man ser det.

Jag lämnade pappa själv med mamma och ja....för min egen del var det bra, för pappas del... var det inte bra.

Och kanske är det de som jag försöker gottgöra.

Min ångest över att jag lämnade honom ensam.

Lät mamma bryta ner honom helt.

Samtidigt så hade han ett val.

Han fick en lägenhet som vi skulle bo ihop i men han valde mamma.

Hade jag varit starkare då, sagt ifrån som jag gör idag så kanske han också hade varit starkare men jag ville inte såra honom.

Det var tufft nog för honom att slitas imellan två männsikor som han älskade över allt annat.

Han ville rädda mamma, men misslyckades och det är en stor sorg för honom.

Men nu är mamma död.

Hon finns inte mer, förutom i våra hjärtan och minnen och det är dags att gå vidare.

Dags att vända blad i livets bok och se ljusare på morgondagen.

Därför är jag hård mot min pappa.

Han kan inte leva i det förflutna längre.

Han kan inte ändra på det som har hänt, utan lägga det bakom sig och blicka framåt.

Och det är fortfarande min pappa och jag kommer vara brutalt ärlig mot honom.

Jag kommer säga vad jag tycker och tänker, även om det sårar honom men han behöver det.

Tjo