Dandelionchild

Alltså, det här med att lära känna sig själv och jobba med sig själv det är fan jobbiga saker.

Fan asläskigt när man börjar fundera och reflektera över vissa saker, hur man fungerar och lite såntdär.

Varför man är vem man är och så..

speciellt när man reagerar på ett helt nytt sätt över vissa saker och känslor.

Det är bara att se tillbaks på det här halvåret/året..

Fan, jag fattar fortfrande inte alla känslor och tankar om allt som hänt och fortfarande händer.

Vet aldrig hur jag reagerar på olika situationer.

Ena dagen kan jag skratta och ta det med en klackspak och andra dagen kan jag bli helt vansinnig och gapa, skrika, skälla på folk liksom...

dag Ett känns vissa beslut helt rätt , dag Två vill jag bara gråta och göra allt ogjort. Ta tillbaks allt.

 

Men vad jag igentligen skulle skriva här var nått helt annat som slog mig i går faktiskt.

När jag tyckr synd om mig själv..Då tröst äter jag, gärna godis och bullr och sånt där gott och sen får jag sjuk ångest och äter lie mer för då är ju allt liksom redan förstört.

Men när jag mår dåligt, då äter jag inte..knappt ens mat.

 

Så, hur kommer jag runt det problemet då?

Jo men jag får helt enkelt sluta tycka synd om mig själv.

Hur man nu gör det när man känner att hela världen är imot en.

Nej , men ärligt. jag måste dteendet för det är något som jag mår sjukt dåligt av.

Jag måste liksom vända på tanken på nått magiskt sätt.

Först bearbeta den där tycka-synd-om-mig-själv känslan.

Varför tycker jag synd om mig själv liksom?

Och sen försöka se det på nått atta sätt.

Vända och vri på problemet lite.

Och det kan också vara svårt när man inte fattar att man har tyckt synd om sig själv förens ångesten kommer.

 

Och ibland måste man må lite dåligt, tycka lite synd om sig själv. Så är det ju bara. Kanske är det väldigt synd om mig just då?

Sen var det ju det här med att inte få ångest när man äter. Det är ju liksom nästa problem.

Det funderade bra när jag planerade in en dag när jag fick äta, även om det blev att jag tryckte i mig och sen hade svårt att återfinna min lust att äta bra och må bra.

Det är ju en sån sak som är jobbig för mig. jag Orkar inte planera mitt liv in i minsta detalj heller. Lite planering måste jag ha för att överleva men i detalj, det kväver mig.

Det gå liksom inte.

En sak som jag är lite inne på, det är att börja dricka kaffe igen. En kopp om dagen räcker. Med vanlig mjölk!

Även om det gick jätte bra i början, så känner jag idag, att jag saknar kaffe. Jätte mycket.

Speciellt dom dagarna jag känner mig trött och hängig.

Men då är det ju åter det där, att jag ska hålla mig till en kopp. Det kan nog gå.

Jag har druckigt kaffe, senast häromdagen och det gick jätte bra. En kopp sen räckte det.

Nej, jag får väl se hur detta ska gå.

Varje dag är det nya tag.

Ger aldrig upp!