En söndag som alla andra
Åkte från jobbet och var sjukt taggad på att få komma hem och röja..
Nu sitter jag i soffan och har inte ens gjort klart hallen.
Luften gick ur mig som alla andra gånger.
Ingen vill hjälpa till, vissa flyr huset och andra bara gråter för att allt är så jobbigt.
Gnäller för att dom ska få hjälpa till.
Gnäller för att det är tråkigt att städa..Åh fan?! Är det nått nytt eller?!
Nej just det, det är ju min hobby så jag måste ju tycka det är kul..glömde det.
Annars då? jo det är skit. tyvärr och jag orkar inte prata om det, orkar knappt tänka på även om det är det ända som snurrar i huvudet.
Men vad är det som kan vara så farligt då?
Jo med just nu är det liksom allt tror jag.
Jag kan säga så mycket som såhär, att jag är jävligt besviken, ledsen och förbannad.
På vem?
Nja..spelar ingen roll.
Och det kommer släppa, som alltid men det är ju den där tuffa delen att man ska gå igenom känslorna innan det känns bättre.
och så sitter jag och tänker att ingen ska få mig att känna så, jag ska hålla mig på avstånd från sånt som får mig att må dåligt..jo tjena.
Fungerar inte riktigt så.
och som alltid när jag blir arg och besviken så talar jag innan jag tänker och det slutar sällan i annat än ångest.
Har jag en poäng i vad jag säger? nja, enligt mig har jag ju det.
Tycker den andra personen att jag har det? säkerligen inte. Har nog aldrig hänt tror jag.
Tycker den andra personen att jag har det? säkerligen inte. Har nog aldrig hänt tror jag.
Jag är så trött på folk som skämtar bort livet.
jag är trött på folk som skärmar av sig (även om jag gör det själv) och låter dom som bryr sig leva i ovishet.
Jag är trött på egoistiska, självupptagna skojare i allmänhet kan man säga.
Sen är jag jävligt trött folk som går runt och är allmänt pisst off utan att säga vad felet är. i en och en halv vecka har jag tassat på tå för husfriden.. det suger energi kan man säga.
Men jag kan ju ta mitt pick och pack istället och bosätta mig i nån liten stuga i skogen istälet om det skulle få dig att må böttre kanske? inte det nä...
Men om jag bara sitter tyst på en stol då? inte det heller nä.
Om jag städar, tvättar, ler, lagar mat och servar dig då? i tystnade givetvis? Det passade ja! Toppen!
Och sen ska jag bara jobba 7 till fyra ja så du slipper ta nått ansvar för barnen ja.. jo men självklart!
Och sen ska jag inte prata med nån annan än dig heller nej..
Nått mer jag kan göra för att behaga sir? sära på benen med ja, glömde den lilla detaljen!
Ge dig njuting och tillfredställelse..
Spyr!!!!!
Det finns idioter och sen finns det idioter med..
Nyu är det ju såhär att jag är inte för alla.
och som en vän sa, jag ska inte behöva ändra mig för att vara alla andra till lags.
Jag är jag och passar det inte så fine! då kanske man ska söka sig til nån annan som lever upp till ens krav?
varför ska jag alltid rätta mig efter alla andra?
Just nu så finns det några runt mig som jag bara vill...gå och sitta på en kaktus allra minst!
En har jag slutat prata med, en har slutat prata med mig och den tredje ska jag gå runt och le för att tillfredställa.. i tystnad då.
Den jag har slutat att prata med är kanske lite mitt fel... Ibland måste man hålla tyst. Jobbar på det men det går sådär.
Den som har slutat prata med mig, ja.. inte mitt val men där fick jag väl också sagt mitt och blev besvarad med tystnad.
Den tredje..orka. Le och vinka pojkar!
Ångrar jag något? Så in i helvete.
Kan jag göra nått åt det? NOPP!
Så det är bara att le och vara tacksam över nått som jag inte vet.
Fungerar jag så? Nej
Men prata verkar inte vara ett alternativ till att förbättra situationerna så det är bara att sätta sig ner och vänta. Låta stormen lägga sig.
Men vad gör ondast då?
Att alltid få det bekräftat att jag är allas egna lilla slagpåse.
Att alltid bli utnytjad till alla andras fördel.
Att bara duga när det passar andra.
Tänk att jag är så blåögd ändå.
hatar att jag alltid ska se det bästa i folk jämt.
att jag alltid ska ge alla en, två, tre..hundra chanser. Vissa förändras bara inte.
Tänk om nån skulle sätta sig in i min känsla nån gång. Se det ur mitt perspektiv.
men för det, så krävs det vilja att vilja förstå. Vilja att lyssna.
Och inte ett jag hör dig eller jag förstår. för nej, det gör du uppenbarligen inte. Hade du fattat, hade du förstått så hade du legat i fosterställing på golvet med sån ångest att du inte fick luft.
Tipp
Kommentarer
Trackback