en såndär dag
Publicerat: 2017-01-23 | 08:07:27 i Allmänt
Det där med att vakna med mensvärk och pms från helvetet!
En sån dag är det idag..
Sur och tvär och ilsk och.. alla trevliga känslor man kan ha, har jag idag!
Arg som ett Bi och går igång på minsta illa.
Ont så in i helvete har jag med!
Kul! spännande!
En kopp te, en karta Alvedon, ett gäng tamponger och en jävla massa bindor!
Jävla Niagara fall liksom!!
suck...
Kommentarer, 0stsöndag
Publicerat: 2017-01-22 | 20:35:18 i Allmänt
Då var ännu en vecka till ändå 8ch en ny tar svart vid.
Nästa vecka kommer vara fullspäckad med jobb, träning, simmning,promenader och fika..
Men jag tror det är bra att ha något att hänga upp mig på. Veta vad jag ska göra. Ingen dötid här inte!
OverNight Oats
Publicerat: 2017-01-21 | 08:19:49 i Allmänt
Jag måste slå ett slag för denn underbar rätt!.
Så enkel!
Bästa frukosten som bån gång existerat tror jag!
Blanda ihop på kvällen, färdig på morgen!
Och du kan blanda i lite vad du vill!
Bara din fantasi sätter gränser!
Verkligen helt fantastiskt!
fredag
Publicerat: 2017-01-20 | 23:32:00 i Allmänt
Då var denna dagen till ända...
Inte fått gjort allt jag har velat pga min mage men jag har klippt mig, supernöjd som alltid!!
Och trots magverk har det varit en mysig kväll med delar ur fam P.
Tacos mys och tvhäng.
Imon blir det dygnet på jobbet, söndag simmning.
Men nu blir det till att nana kudden.
natti natti
min kropp
Publicerat: 2017-01-20 | 07:55:25 i Allmänt
Vet inte hur jag eller vart jag ska börja..
Eller om jag ens ska blogga om det men på nått sätt så måste jag skriva för att ta till mig det själv på nått sätt.
Att inte äta i faser får mig att må skit rent ut sagt.
Jag har konstant ont i magen och äter konstant och suget efter mat som jag vet får mig att må dåligt.
Jag överdriver inte om jag säger att jag har haft smärta sen lucia, till och från.
Varannan dag ungefär.
Borde jag gå till en läkare? Givetvis men jag är nog lite rädd för vad som sägas..
Så idag, med en magsmärta som är olidlig, så börjar jag i fas 3, för att komma rätt.
Inga ursäkter nu.
Inget småätande.
Inget avvikande från fasen.
Inget experimenterande med mat.
för uppenbarligen så är det nått jag inte tål i viss mat.
Sen ligger det en stressfaktor invävd i mina celler, en inre stress som jag inte kan hantera.
Jag kommer bara träna efter faserna med då detta också stressar min kropp uppenbarligen.
Så det kan komma att bli en hel del mat på bloggen nu tills jag kommit i fas med mig själv.
Så jag kan hålla fokus.
Har en fullbokad dag men jag får väl se vad jag orkar och klarar av idag.
Men färgning och klippning ska jag väl klara av hoppas jag.
Träning hoppar jag. Endast promenader i fas 3.
Får se om magsmärtan ger sig lite tills Alvin slutar skolan , han ville så gärna gå en promenad.
Min smärta sätter sig tyvärr på mitt humör och sinne.
Jag är ingen rolig mamma eller männsika när jag har ont.
En gnällig,tyst bitch blir jag.
Riktigt bitter..
Vill helst gräva ner mig nån stans och bara vara själv.
Och vi ska äta middag med fam P idag... kan ju bli kul.. men förhoppningsvis så släpper smärtan lite tills dess.
tjipp so long
min pappa del 2
Publicerat: 2017-01-18 | 12:47:53 i Allmänt
Man kan säga mycket om min pappa och ibland ger jag nog andra en bild av att min pappa är en hemsk människa och så är det verkligen inte!
Han är en av dom finaste och snällaste männsikor jag känner.
För snäll för sitt egna bästa.
Och jag älskar honom fruktansvärt mycket!
Han finns alltid där för mig och för sina barnbarn.
En helt fantastisk person som inte heller haft det så lätt i sin barnbom.
Öven om han inye pratar så mycket om det så har jag förstått att det var tufft, farfar drck ganska mycket och det finns en del intriger i den historien.
Jag hann aldrig träffa min farfar då han gick bort hastigt i en olycka innan jag föddes. Nått som pappa heller sällan pratar om 8ch som kag inte vågar yttra mig om heller för jag har inte tillräckligt mycket kött på benen.
Men nu är han 56 år.. tiden springer iväg. Han har förlorat en syster, båda sina föräldrar, sin sambo och livet är allmänt tufft.
Det är svårt att stå på egna ben.
Att komma ut i livet och göra egna val.
Bara som att välja middag är en hel vetenskap när man alltid har rättat sig efter nån annan.
Livet har varit hårt för honom.
och ibland behöver han en spark där bak för att komma igång.
Men mina barn har äntligen fått en morfar!
En morfar som dom älskar och jag tänker inte låta honom svika det för en rädsla.
För hur det än så kan man inte förlita sig på pappa. Vi kan bestämmaen sak och nästa dag så ko.mer han med 100 olika ursäkter.
Jag kan ta dom, men inte barnen.
Jag fick frågan om vargör jag berättar för barnen om tex pappa och jag bestämmer oss för att göra något.
Jo för att jag har en förmåga av att alltid ge folk en chans, alltid se det goda i alla.
Och nu känner inte jag att det finns så många ursäkter kvar att ge men han finner alltid några nya.
Sen brukar jag inte berätta för barnen att morfar kommer förens jag vet att han är påväg för jag vet att det kan ändras hundra gånger på vägen.
Men ibland så bara sliker det ur mig eller som sist så var alvin med och planerade och han sa till tjejerna att morfar skulle komma..
Och att se besvikelsen i mina barns ögon när deras morfar inte dyker upp, fy vilken känsla.
Och just den känslan har jag skonat honom ialla år så gott det har gått.
Ibland har jag inte kunnat hållat tillbaks och då har han fått dåligt samvete och följt våra planer.
min pappa
Publicerat: 2017-01-18 | 07:27:30 i Allmänt
Jag fick igår höra att jag är hård mot min pappa.
För höra det i mellanåt när jag biter ifrån, pikar och är ärlig mot honom ang vissa saker.
Ja, jag är hård mot min pappa.
Jag är stenhård.
Säger vad jag tycker och tänker, kanske lite väl brutalt ärlig ibland.
Jag skiter i hur han tar mina ord faktiskt.
Han förbrukade sin rätt över att ha känslor ang mina tankar för länge sen.
Jag älskar min pappa, givetvis jätte mycket och jag finns alltid där för honom.
Men ibland så rinner bägaren över för mig, för jag kan offra hela mitt liv för min pappa men får sällan något tillbaks förutom svek och tomma ord.
Nu har han blivit bättre sen mamma gick bort men fortfarande lovar han och säger saker som sen aldrig blir som han har sagt.
Jag kan leva med det, men inte mina barn!
Sen förstår jag att det svårt att bryta gamla möster.
Han har blivit utsatt för både psykisk och fysisk missandel i över 31 år.
Mamma var hans allt.
Han levde för att ta hand om henne och det fanns kärlek, det är jag säker på, och att leva i ett sånt förhållande är tufft.
och han är svag.
Bryr sig för mycket, precis som mig.
Men jag tog mig ur det, för jag är lite starkare, eller fegare beroende på hur man ser det.
Jag lämnade pappa själv med mamma och ja....för min egen del var det bra, för pappas del... var det inte bra.
Och kanske är det de som jag försöker gottgöra.
Min ångest över att jag lämnade honom ensam.
Lät mamma bryta ner honom helt.
Samtidigt så hade han ett val.
Han fick en lägenhet som vi skulle bo ihop i men han valde mamma.
Hade jag varit starkare då, sagt ifrån som jag gör idag så kanske han också hade varit starkare men jag ville inte såra honom.
Det var tufft nog för honom att slitas imellan två männsikor som han älskade över allt annat.
Han ville rädda mamma, men misslyckades och det är en stor sorg för honom.
Men nu är mamma död.
Hon finns inte mer, förutom i våra hjärtan och minnen och det är dags att gå vidare.
Dags att vända blad i livets bok och se ljusare på morgondagen.
Därför är jag hård mot min pappa.
Han kan inte leva i det förflutna längre.
Han kan inte ändra på det som har hänt, utan lägga det bakom sig och blicka framåt.
Och det är fortfarande min pappa och jag kommer vara brutalt ärlig mot honom.
Jag kommer säga vad jag tycker och tänker, även om det sårar honom men han behöver det.
Tjo
Min blogg..
Publicerat: 2017-01-17 | 15:27:14 i Allmänt
Jag har funderat lite över vad jag vill uppnå med min blogg igentligen.
Om jag bara ska ha den för att skriva av mig eller om jag....
Jag vet inte riktigt...
Jag vill ju att det ska vara en mysig blogg...
Men just nu , när allt har varit så stormigt runt om mig så har det nog varit lite svårt..
Sen vill jag kunna vara mig sjäkv, och jag som person reflekterar mycket och ibland över jobbiga saker.
Livet är inte bara myspys även om jag önskar att det var så.
Sen att bara skriva om min dag, om jag nu inte har gjort så mycket blir också lite sådär.
Nu har ju inte jag så många följare direkt så det är mest för min egna skull jag reflekterar.
tjooo
mysdag på stan
Publicerat: 2017-01-17 | 14:50:57 i Allmänt
Skriv inläggstext
haft en riktig mysdag med min bästa carina❤❤❤❤
Och som alltid så handlades det ganska friskt !
Inte bara en baddräkt!
och jag hittade en så fin uggla/ljuslyckta på dimoda både som stod och som man kunde hänga i fönstret men tyvärr så kände jag att 319 kr var lite dyrt...
det var med ett bröstet hjärta jag gick därifrån...
och morsdag är inte förens i maj...
jaja. man kan inte få allt!
tjo
Publicerat: 2017-01-17 | 14:39:56 i Allmänt
idag aktiverade jag FB igen....
jag kommer inte att vara aktiv och kommer hålla mig utloggad och kanske inaktiverar jag kontot igen inom snar framtid.
vi får väl se.
kanske är det inaktiverat innan kväll.
lite tråkigt bara att man ska behöva känna så och göra så men sånt är livet.
tjo
God morgon
Publicerat: 2017-01-16 | 06:51:13 i Allmänt
En kall morgon.
varit uppe och ätit frukost men valde att krypa ner i sängen igen pch lyssna på psykologipodden.
poddar har blivit lite min grej.
väldigt intressant att lyssna på andra när du förklarar hur dom tänker och mår, och man känna igen sig i mycket.
vilken helg
Publicerat: 2017-01-15 | 18:56:00 i Allmänt
Skriv inläggstext
en ledig helg! vilken lycka! det behövde jag verkligen!
Det grejas dom alltid på kärraberg.
Ska bli spännande att se resultatet.
Så man kan säga att det har varit fullt ös hela helgen!
Massa folk i rörelse..
Nu ligger jag i sängen, huvudet värker lite.
Tanken var att gå en promenad men jag valde att hoppa det när huvudvärken kom.
Fiffi är inte på humör och jag har tränat och knappt suttit ner på hela dagen , så mig går det ingen nöd på!
Det har varit strålande väder idag och vi har varit ute hela familjen med flera nästan hela dagen.
Snart blir det Farmen men först, lite vila..
Tjo
det där med att skrämmas
Publicerat: 2017-01-14 | 18:46:09 i Allmänt
Folk verkligen älskar att skrämma mig!
Det har blivit en grej sen dom förstod att jag blir sjukt rädd.
Jag är lättskrämt, och då menar jag lättskrämd. Är alltid beredd på att nått ska komma, går på helspänn hela tiden och minsta oförberätt ljud eller vad som helt igentligen, så blir jag rädd, skriker hoppar högt och så.
Detta tycker folk är kul.
Inte jag kan jag säga och jag har bett folk flera gånger att sluta skrämma mig av många olika annledingar men det är som att det bara blir roligare att skrämma mig när jag förklarar varför jag inte vill.
Så jag tänkte jag skulle förklara lite vad som händer i min kropp när jag blir skrämd.
Det är som om någon sticker in en kniv i min mage och i mitt bröst och vrider om.
Som att mitt hjärta stannar.
Jag tappar andan, får inte luft.
Det går som tusen nålar genom hela min kropp och den känslan håller i sig länge.
Jag får alltså verkligen ont och ibland får jag gå ut för att få luft och slappna av så den fruktansvärda känsla försvinner.
Oftast börjar jag gråta.
Jag kan bli arg, vansinnig vilket vissa har fått erfara och sen kommer tårarna.
varför är jag så lättskrämd då?
Som sagt, jag är på helspänn hela tiden, och det har med min barndom att göra.
När mamma var full, skulle hon ramla ner för trappan inatt eller inte?
och kanske borde jag ha stålsatt mig genom alla år men inte.
Sen är jag mer känslig vissa dagar än andra.
Ibland klarar jag av att folk smyger upp bakom mig, andra dagar går inte, trots att jag vet att nån står bakom mig så blir jag lika rädd.
Detta gäller även ljud.
Vissa dagar är jag mer känslig än andra och vissa dagar skrämmer ljuden mig mer än andra.
Jag kan bli rädd när telefonen plingar eller ringer.
När nån ringer på dörren.
Nån tappar nått i golvet.
Alla ljud min hjärna inte har räknat med.
Att nån säger hej bakom mig tex.
därför väljer jag oftast nu att stänga av ljudet på telefonen.
Har på det dom dagar jag klarar av det.
Detta har blivigt värre det senaste året, varför vet jag inte men det har säkerligen med mitt mående att göra.
Jag har helt enkelt blivit känsligare.
Men just den smärtan som går igenom hela min kropp när jag blir rädd, den önskar jag ingen och jag tycker det är fruktansvärt tråkigt att andra finner det roligt att utsätta mig för den.
Jag brukar föklara men ändå så fortsätter folk och det gör mig lite ledsen faktiskt.
Det är ganska elakt.
Även om det oftast är på skoj.
Det värsta är ändå dom som vet och tar till sig det när vi är själva och gör attl för att inte skrämma mig, ( oftast blir jag rädd ändå och då ber dom om ursäkt och berättar allt dom har gjort i förebyggande syfte för att inte skrämma mig) men sen när det är fler runt omkring, då ska man skrämmas för att retas eller vad ursäkten nu är.
Då kan det slåss i bord så jag skriker och komma upp bakom mig och säga bu och allt vad det nu kan vara.
Detta gör ju att jag är ännu mer på spänn givetvis och blir ännu mer lättskrämd.
Det har gått så långt att när jag vet att vissa ska komma ( dom dagar jag är lite extra känslig) så låser jag dörren.
Och förklarar när jag öppnar för dom att jag låste för jag ville inte bli skrämd idag.
Sen är det inte alltid jag blir rädd för att nån skrämmer mig.
Senast idag när jag var ute och kärde kom det en bil som jag inte hade räknat med i en kurva och jag fick ont i hela kroppen..
Alla oförberedda händelser.
Jag önskar bara att alla kunde respektera det...men så är tyvärr inte fallet..
tjo
mat, mat, mat
Publicerat: 2017-01-12 | 21:45:21 i Allmänt
jag är så jävla trött mat att jag spyr!
är inne i en riktig svacka både dysiskt och psykiskt just nu så maten funkar inte alls.
Därför har jag nu valt att lägga om det lite.
som idag, så sugen på godis så jag höll på att dö.. men lite mandlesmör och paprika lindrade suget! så enkelt!
jag vet nu vad jag mår bra av att äta och äter väldugt hälsosamt om jag får säga det själv. har nog aldrig ätit så bra mat nån gång tror jag.
och vet även att bröd, pasta, mjölkprodukter, socker får mig att må dåligt fysiskt.
även kaffe...
så varför äta det då?
jag har mitt groddade bröd och det finns bra glutenfria val om jag skulle bli sugen.
pasta är ändå inte min grej så jag tar hellre sallad eller ris.
socker...ja men den är svår. älskar ju choklad och måste ha det under vissa dagar i månaden men mörk choklad med hög kako halt! toppen!
mjölk klara jag mig utan och mandel, ris och koksmjölk går jätte bra när jag nu känner att jag vill ha det till gröten tex.
kaffe... jag behöver inte kaffe..igentligen... även om det är gott.
jag vill hitta en hållbar lösning för min osunda syn på mat och just nu, så får jag helt enkelt sluta äta i faser.
jag känner mig nöjd med det beslutet.
jag har lärt mig att äta!
och jag är hungrig!
det är stort för mig!
jag äter bra mat och jag mår bra när jag sköter det.
jag har börjat ha en rsk kokosolja i mitt te en gång om dagen. det ska tydligen vara bra så varför inte?
fram över kommer mitt mat liv se ut såhär:
frukost:
gröt och bär
groddat bröd
pannkakor på bovete eller mandelmjöl.
omelett på äggvita med massa grönsaker
morgon mellis:
frukt
lunch:
sallad med kyckling/ lax/ kalkon/ räkor annat kött
en frukt.
eftermiddags mellis:
grönsaker och mandelsmör
avokado och grönsaker
middag:
sallad med kött/Kyckling eller fisk, råris eller annat glutenfritt spannmål.
Kvällsmellis:
grönsaker/ frukt.
jag tycker det låter som en ganska hälsosam matvana och jag kommer inte utesluta några grönsaker som man annars för i faserna utan äta allt.
det känns hållbart.
sen kommer jag sakna ost.. älskar ost men jag mår inte bra av ost..tyvärr.
det har jag fått lära mig den hårda vägen.
så då får den liksom bort.
hur det än, så har jag fått en helt ny syn på mat och det var ett av mina mål.
jag har mått fruktansvärt bra av att äta i faser!
det har verkligen varit en helomvänding för mig!
och jag har lärt mig så mycket om min kropp och vad som händer när jag äter vissa saker.
jag är tacksam, stolt och känner mig jävligt stark (tros den där j*vla magkatarren)
tjo
det där med att tappa motivationen
Publicerat: 2017-01-10 | 20:44:36 i Allmänt
ja, just det har jag gjort.
tappat motivationen och lusten helt...
men hur får man tillbaks den då?
Jag tror att man måste börja med att ifrågasätta sig själv varför?
Vad man har för mål med vad det är man ska göra.
Vad man vill uppnå.
Mitt mål är att må bra.
och när jag mådde som bäst så liksom glömde jag det och vek av på ett sido spår.
Började slarva med maten, åt sånt som jag vet att min kropp inte mår bra av.
Och att bryta ett sånt mönster är svårt.
Jag vet ju att jag kan!
Jag måste bara få tillbaks motivationen och påminna mig själv om varför.
Jo för att jag vill må bra!
Det är aldrig försent att bryta ett möster.
Aldrig för sent att börja om.
Det gäller bara att inte se tillbaks på gårdagen.
Träningen går jätte bra nu!
Och det är skitkul!
jag mår så bra efter att jag har tränat och under träningen.
så, imon är en ny dag.
tjo so long
