min pappa
Jag fick igår höra att jag är hård mot min pappa.
För höra det i mellanåt när jag biter ifrån, pikar och är ärlig mot honom ang vissa saker.
Ja, jag är hård mot min pappa.
Jag är stenhård.
Säger vad jag tycker och tänker, kanske lite väl brutalt ärlig ibland.
Jag skiter i hur han tar mina ord faktiskt.
Han förbrukade sin rätt över att ha känslor ang mina tankar för länge sen.
Jag älskar min pappa, givetvis jätte mycket och jag finns alltid där för honom.
Men ibland så rinner bägaren över för mig, för jag kan offra hela mitt liv för min pappa men får sällan något tillbaks förutom svek och tomma ord.
Nu har han blivit bättre sen mamma gick bort men fortfarande lovar han och säger saker som sen aldrig blir som han har sagt.
Jag kan leva med det, men inte mina barn!
Sen förstår jag att det svårt att bryta gamla möster.
Han har blivit utsatt för både psykisk och fysisk missandel i över 31 år.
Mamma var hans allt.
Han levde för att ta hand om henne och det fanns kärlek, det är jag säker på, och att leva i ett sånt förhållande är tufft.
och han är svag.
Bryr sig för mycket, precis som mig.
Men jag tog mig ur det, för jag är lite starkare, eller fegare beroende på hur man ser det.
Jag lämnade pappa själv med mamma och ja....för min egen del var det bra, för pappas del... var det inte bra.
Och kanske är det de som jag försöker gottgöra.
Min ångest över att jag lämnade honom ensam.
Lät mamma bryta ner honom helt.
Samtidigt så hade han ett val.
Han fick en lägenhet som vi skulle bo ihop i men han valde mamma.
Hade jag varit starkare då, sagt ifrån som jag gör idag så kanske han också hade varit starkare men jag ville inte såra honom.
Det var tufft nog för honom att slitas imellan två männsikor som han älskade över allt annat.
Han ville rädda mamma, men misslyckades och det är en stor sorg för honom.
Men nu är mamma död.
Hon finns inte mer, förutom i våra hjärtan och minnen och det är dags att gå vidare.
Dags att vända blad i livets bok och se ljusare på morgondagen.
Därför är jag hård mot min pappa.
Han kan inte leva i det förflutna längre.
Han kan inte ändra på det som har hänt, utan lägga det bakom sig och blicka framåt.
Och det är fortfarande min pappa och jag kommer vara brutalt ärlig mot honom.
Jag kommer säga vad jag tycker och tänker, även om det sårar honom men han behöver det.
Tjo
Min blogg..
Jag har funderat lite över vad jag vill uppnå med min blogg igentligen.
Om jag bara ska ha den för att skriva av mig eller om jag....
Jag vet inte riktigt...
Jag vill ju att det ska vara en mysig blogg...
Men just nu , när allt har varit så stormigt runt om mig så har det nog varit lite svårt..
Sen vill jag kunna vara mig sjäkv, och jag som person reflekterar mycket och ibland över jobbiga saker.
Livet är inte bara myspys även om jag önskar att det var så.
Sen att bara skriva om min dag, om jag nu inte har gjort så mycket blir också lite sådär.
Nu har ju inte jag så många följare direkt så det är mest för min egna skull jag reflekterar.
tjooo
mysdag på stan
Skriv inläggstext
haft en riktig mysdag med min bästa carina❤❤❤❤
Och som alltid så handlades det ganska friskt !
Inte bara en baddräkt!
och jag hittade en så fin uggla/ljuslyckta på dimoda både som stod och som man kunde hänga i fönstret men tyvärr så kände jag att 319 kr var lite dyrt...
det var med ett bröstet hjärta jag gick därifrån...
och morsdag är inte förens i maj...
jaja. man kan inte få allt!
tjo
idag aktiverade jag FB igen....
jag kommer inte att vara aktiv och kommer hålla mig utloggad och kanske inaktiverar jag kontot igen inom snar framtid.
vi får väl se.
kanske är det inaktiverat innan kväll.
lite tråkigt bara att man ska behöva känna så och göra så men sånt är livet.
tjo
God morgon
En kall morgon.
varit uppe och ätit frukost men valde att krypa ner i sängen igen pch lyssna på psykologipodden.
poddar har blivit lite min grej.
väldigt intressant att lyssna på andra när du förklarar hur dom tänker och mår, och man känna igen sig i mycket.
vilken helg
Skriv inläggstext
en ledig helg! vilken lycka! det behövde jag verkligen!
Det grejas dom alltid på kärraberg.
Ska bli spännande att se resultatet.
Så man kan säga att det har varit fullt ös hela helgen!
Massa folk i rörelse..
Nu ligger jag i sängen, huvudet värker lite.
Tanken var att gå en promenad men jag valde att hoppa det när huvudvärken kom.
Fiffi är inte på humör och jag har tränat och knappt suttit ner på hela dagen , så mig går det ingen nöd på!
Det har varit strålande väder idag och vi har varit ute hela familjen med flera nästan hela dagen.
Snart blir det Farmen men först, lite vila..
Tjo
det där med att skrämmas
Folk verkligen älskar att skrämma mig!
Det har blivit en grej sen dom förstod att jag blir sjukt rädd.
Jag är lättskrämt, och då menar jag lättskrämd. Är alltid beredd på att nått ska komma, går på helspänn hela tiden och minsta oförberätt ljud eller vad som helt igentligen, så blir jag rädd, skriker hoppar högt och så.
Detta tycker folk är kul.
Inte jag kan jag säga och jag har bett folk flera gånger att sluta skrämma mig av många olika annledingar men det är som att det bara blir roligare att skrämma mig när jag förklarar varför jag inte vill.
Så jag tänkte jag skulle förklara lite vad som händer i min kropp när jag blir skrämd.
Det är som om någon sticker in en kniv i min mage och i mitt bröst och vrider om.
Som att mitt hjärta stannar.
Jag tappar andan, får inte luft.
Det går som tusen nålar genom hela min kropp och den känslan håller i sig länge.
Jag får alltså verkligen ont och ibland får jag gå ut för att få luft och slappna av så den fruktansvärda känsla försvinner.
Oftast börjar jag gråta.
Jag kan bli arg, vansinnig vilket vissa har fått erfara och sen kommer tårarna.
varför är jag så lättskrämd då?
Som sagt, jag är på helspänn hela tiden, och det har med min barndom att göra.
När mamma var full, skulle hon ramla ner för trappan inatt eller inte?
och kanske borde jag ha stålsatt mig genom alla år men inte.
Sen är jag mer känslig vissa dagar än andra.
Ibland klarar jag av att folk smyger upp bakom mig, andra dagar går inte, trots att jag vet att nån står bakom mig så blir jag lika rädd.
Detta gäller även ljud.
Vissa dagar är jag mer känslig än andra och vissa dagar skrämmer ljuden mig mer än andra.
Jag kan bli rädd när telefonen plingar eller ringer.
När nån ringer på dörren.
Nån tappar nått i golvet.
Alla ljud min hjärna inte har räknat med.
Att nån säger hej bakom mig tex.
därför väljer jag oftast nu att stänga av ljudet på telefonen.
Har på det dom dagar jag klarar av det.
Detta har blivigt värre det senaste året, varför vet jag inte men det har säkerligen med mitt mående att göra.
Jag har helt enkelt blivit känsligare.
Men just den smärtan som går igenom hela min kropp när jag blir rädd, den önskar jag ingen och jag tycker det är fruktansvärt tråkigt att andra finner det roligt att utsätta mig för den.
Jag brukar föklara men ändå så fortsätter folk och det gör mig lite ledsen faktiskt.
Det är ganska elakt.
Även om det oftast är på skoj.
Det värsta är ändå dom som vet och tar till sig det när vi är själva och gör attl för att inte skrämma mig, ( oftast blir jag rädd ändå och då ber dom om ursäkt och berättar allt dom har gjort i förebyggande syfte för att inte skrämma mig) men sen när det är fler runt omkring, då ska man skrämmas för att retas eller vad ursäkten nu är.
Då kan det slåss i bord så jag skriker och komma upp bakom mig och säga bu och allt vad det nu kan vara.
Detta gör ju att jag är ännu mer på spänn givetvis och blir ännu mer lättskrämd.
Det har gått så långt att när jag vet att vissa ska komma ( dom dagar jag är lite extra känslig) så låser jag dörren.
Och förklarar när jag öppnar för dom att jag låste för jag ville inte bli skrämd idag.
Sen är det inte alltid jag blir rädd för att nån skrämmer mig.
Senast idag när jag var ute och kärde kom det en bil som jag inte hade räknat med i en kurva och jag fick ont i hela kroppen..
Alla oförberedda händelser.
Jag önskar bara att alla kunde respektera det...men så är tyvärr inte fallet..
tjo
mat, mat, mat
jag är så jävla trött mat att jag spyr!
är inne i en riktig svacka både dysiskt och psykiskt just nu så maten funkar inte alls.
Därför har jag nu valt att lägga om det lite.
som idag, så sugen på godis så jag höll på att dö.. men lite mandlesmör och paprika lindrade suget! så enkelt!
jag vet nu vad jag mår bra av att äta och äter väldugt hälsosamt om jag får säga det själv. har nog aldrig ätit så bra mat nån gång tror jag.
och vet även att bröd, pasta, mjölkprodukter, socker får mig att må dåligt fysiskt.
även kaffe...
så varför äta det då?
jag har mitt groddade bröd och det finns bra glutenfria val om jag skulle bli sugen.
pasta är ändå inte min grej så jag tar hellre sallad eller ris.
socker...ja men den är svår. älskar ju choklad och måste ha det under vissa dagar i månaden men mörk choklad med hög kako halt! toppen!
mjölk klara jag mig utan och mandel, ris och koksmjölk går jätte bra när jag nu känner att jag vill ha det till gröten tex.
kaffe... jag behöver inte kaffe..igentligen... även om det är gott.
jag vill hitta en hållbar lösning för min osunda syn på mat och just nu, så får jag helt enkelt sluta äta i faser.
jag känner mig nöjd med det beslutet.
jag har lärt mig att äta!
och jag är hungrig!
det är stort för mig!
jag äter bra mat och jag mår bra när jag sköter det.
jag har börjat ha en rsk kokosolja i mitt te en gång om dagen. det ska tydligen vara bra så varför inte?
fram över kommer mitt mat liv se ut såhär:
frukost:
gröt och bär
groddat bröd
pannkakor på bovete eller mandelmjöl.
omelett på äggvita med massa grönsaker
morgon mellis:
frukt
lunch:
sallad med kyckling/ lax/ kalkon/ räkor annat kött
en frukt.
eftermiddags mellis:
grönsaker och mandelsmör
avokado och grönsaker
middag:
sallad med kött/Kyckling eller fisk, råris eller annat glutenfritt spannmål.
Kvällsmellis:
grönsaker/ frukt.
jag tycker det låter som en ganska hälsosam matvana och jag kommer inte utesluta några grönsaker som man annars för i faserna utan äta allt.
det känns hållbart.
sen kommer jag sakna ost.. älskar ost men jag mår inte bra av ost..tyvärr.
det har jag fått lära mig den hårda vägen.
så då får den liksom bort.
hur det än, så har jag fått en helt ny syn på mat och det var ett av mina mål.
jag har mått fruktansvärt bra av att äta i faser!
det har verkligen varit en helomvänding för mig!
och jag har lärt mig så mycket om min kropp och vad som händer när jag äter vissa saker.
jag är tacksam, stolt och känner mig jävligt stark (tros den där j*vla magkatarren)
tjo
det där med att tappa motivationen
ja, just det har jag gjort.
tappat motivationen och lusten helt...
men hur får man tillbaks den då?
Jag tror att man måste börja med att ifrågasätta sig själv varför?
Vad man har för mål med vad det är man ska göra.
Vad man vill uppnå.
Mitt mål är att må bra.
och när jag mådde som bäst så liksom glömde jag det och vek av på ett sido spår.
Började slarva med maten, åt sånt som jag vet att min kropp inte mår bra av.
Och att bryta ett sånt mönster är svårt.
Jag vet ju att jag kan!
Jag måste bara få tillbaks motivationen och påminna mig själv om varför.
Jo för att jag vill må bra!
Det är aldrig försent att bryta ett möster.
Aldrig för sent att börja om.
Det gäller bara att inte se tillbaks på gårdagen.
Träningen går jätte bra nu!
Och det är skitkul!
jag mår så bra efter att jag har tränat och under träningen.
så, imon är en ny dag.
tjo so long
varje dag erbjuder nya tag
Alltså, det här med att lära känna sig själv och jobba med sig själv det är fan jobbiga saker.
Fan asläskigt när man börjar fundera och reflektera över vissa saker, hur man fungerar och lite såntdär.
Varför man är vem man är och så..
speciellt när man reagerar på ett helt nytt sätt över vissa saker och känslor.
Det är bara att se tillbaks på det här halvåret/året..
Fan, jag fattar fortfrande inte alla känslor och tankar om allt som hänt och fortfarande händer.
Vet aldrig hur jag reagerar på olika situationer.
Ena dagen kan jag skratta och ta det med en klackspak och andra dagen kan jag bli helt vansinnig och gapa, skrika, skälla på folk liksom...
dag Ett känns vissa beslut helt rätt , dag Två vill jag bara gråta och göra allt ogjort. Ta tillbaks allt.
Men vad jag igentligen skulle skriva här var nått helt annat som slog mig i går faktiskt.
När jag tyckr synd om mig själv..Då tröst äter jag, gärna godis och bullr och sånt där gott och sen får jag sjuk ångest och äter lie mer för då är ju allt liksom redan förstört.
Men när jag mår dåligt, då äter jag inte..knappt ens mat.
Så, hur kommer jag runt det problemet då?
Jo men jag får helt enkelt sluta tycka synd om mig själv.
Hur man nu gör det när man känner att hela världen är imot en.
Nej , men ärligt. jag måste dteendet för det är något som jag mår sjukt dåligt av.
Jag måste liksom vända på tanken på nått magiskt sätt.
Först bearbeta den där tycka-synd-om-mig-själv känslan.
Varför tycker jag synd om mig själv liksom?
Och sen försöka se det på nått atta sätt.
Vända och vri på problemet lite.
Och det kan också vara svårt när man inte fattar att man har tyckt synd om sig själv förens ångesten kommer.
Och ibland måste man må lite dåligt, tycka lite synd om sig själv. Så är det ju bara. Kanske är det väldigt synd om mig just då?
Sen var det ju det här med att inte få ångest när man äter. Det är ju liksom nästa problem.
Det funderade bra när jag planerade in en dag när jag fick äta, även om det blev att jag tryckte i mig och sen hade svårt att återfinna min lust att äta bra och må bra.
Det är ju en sån sak som är jobbig för mig. jag Orkar inte planera mitt liv in i minsta detalj heller. Lite planering måste jag ha för att överleva men i detalj, det kväver mig.
Det gå liksom inte.
En sak som jag är lite inne på, det är att börja dricka kaffe igen. En kopp om dagen räcker. Med vanlig mjölk!
Även om det gick jätte bra i början, så känner jag idag, att jag saknar kaffe. Jätte mycket.
Speciellt dom dagarna jag känner mig trött och hängig.
Men då är det ju åter det där, att jag ska hålla mig till en kopp. Det kan nog gå.
Jag har druckigt kaffe, senast häromdagen och det gick jätte bra. En kopp sen räckte det.
Nej, jag får väl se hur detta ska gå.
Varje dag är det nya tag.
Ger aldrig upp!
sexuella övergrepp på barn..
Nu sitter jag här då, med min mellis, läser lite Aftonbladet och det kommer upp en artikel om Sexuella övergrepp..
och av nån konstig annledning så kan jag inte låta bli att gå in och läsa.
Då har, Aftonbladet ihop med Svenska Dagbladet, spårat nerladdare av sexuella övergrepp mot barn...
Bara där tappade jag mig själv lite, men i allafall..
Sedan har dom åkt runt och konfronterat dessa män..
om jag nu läser artikel rätt vill säga.. Min tolkning liksom.
Hela grejen är väldigt upprördande, verkligen!
Inte okej!
Det borde vara så hårt straff på sånt, att det liksom inte ens skulle vara tänkbart att överväga att ens tända på sånt matrial!
Nej jag vet inte..jag tycker bara hela artikeln i sig bar ganska..jag vet inte.
Man får nästan gå in och läsa den själv tror jag...
och det är ganska ironiskt att Andreas,( som dom nog gärna hade lagt ut både adress, födelseår, efternamn, you name it på..) Inte verkar ha koll på att han har laddat ner bilder mm på barn som visar sexuella övergrepp.. om man tolkar skriften som jag då.
Vad, är det nån jävla amatör som har skrivit? låter dom inte nån läsa texten innan dom publiserar den eller?
(Nu fattar väl jag med att dom menar att han är en av dom 72 män som dom har granskat. jag är inte dum...)
Det är ganska spännande också att dom förklarar hur dom har gått till väga med att få dessa män, säkert kvinnor med att prata.. Genom att garantera dom anonymitet..
nått annat som jag tycker är väldigt intressant med är att dom skriver ut namn på filmen där barn utsätts för övergrepp...Varför???? Vad ska det vara bra för? Och varför förklara fimens handling?
"men alltså, vi här på Aftnbladet pappas på att tipsa om denna film..."
Alltså hallå??!!!
" Jag vill inte uttala ordet man kan kalla mig för" säger en IT expert i skåne...Nähä...varför?
Några får ångest, mår dåligt..Ja, tro fan det! Du kollar på barn som blir utsatta för sexuella övergrepp och njuter av det!
Fan dom borde spärras in! Det är inte okej!!
Sen har dom gjort en jätte fin kolumn med lite siffrór med så man ska förstå att dom har gjort ett riktigt slitigt jobb med.. Det är ju fint..
Och vart man kan vända sig och lite sådär.
Jag vet inte varför hela grejen stör mig. Om det är Artikeln, hur den är skriven eller om det bara är så att är det såhär det ska vara?
ska tidingen, nån liten reporter på 25 bast, sitta med sånt här? ( i detta fallet är det inte några småttingar dock, Nej jag tycker inte det.
Jag tycker inte att det passar sig alls faktiskt.
För mig är det ett polisärende i första hand.
Och sen var jag tycker att dom borde ha för straff, det kan vi ta en annan dag...
Jag valde tat inte läs igenom allt, se alla fimer men det lär jag väl hinna med om dom nu ska hålla på med detta i två månader.
tjipp
ny vecka, nya tag.
Då var det ny vecka!
Barnen på väg till förskolan efter en låååååång ledighet.
Tvättar för fullt och strax är det dags för veckans första träningspass!
Hade en riktig slappedag igår så i dag kör vi järnet!
Är så glad att jag tog ledigt idag.
Verkligen behövligt!
I eftermiddag blir det promenad (om det inte ösregnar då) med min fru.
Men nu piper det på mig..
Tjo so long!
att allt ska vaar så krångligt
Vilken dag..
Ibland undrar jag vad livet har imot mig.
Men, nu har jag löst de flesta problem tror jag.
Nu är mitt FB konto inaktiverat..igen efter allt strul med Spotify.
och! jag har fått igång bloggen på datorn!
jippi!
Väl hemma, efter allt strul då... så blev det lite ansiktsvård med masker och skrubbning.
Ett varmt bad i min ensamhet då B tog barnen och åkte upp till farmor på middag.
Lite kokosolja i håret har jag med...får inte glömma duscha ur det...
Jag förstår om folk blir lite upprörda över att jag har tagit bort FB och att jag är ganska brutalt ärlig om varför, men jag känner att jag måste göra detta.
För min skull.
Jag tycker själv att det är jätte tråkigt.
Och det handlar inte om att jag vill hänga ut personer eller att nån ska ta illa vid sig på nått sätt, men om jag vänder på det, om ni hade varit påväg in i vägen, ett förhållande som var påväg att lösas upp, hade ni velat höra av andra att folk pratar om er?
Jag tror inte det.
Jag kan säga såhär,
det var inte många som frågade mig hur jag mådde just då, men det spekulerades friskt och än idag får jag höra att folk har förstått att jag mår dåligt..
men varför har ni inte ringt då?
Alla har förståt eller trott något men det var väldigt få som vågade fråga.
jag tror det är min största irritation just nu.
varför? detta var i somras..ett halvårsen, och du ringer nu och frågar hur jag mår?
Lite skumt...
Men det är lungt. Det gör inget. Jag fattar att det kan vara svårt för vi är inte uppväxta med att lägga oss i andras liv .
Sen har fortfrande mina delingar på FB inget med mitt mående att göra förutom att jag kanske fasnade mer för olika texter.Att jag kände igen mig och ibland pikade jag B, men då har jag för mig att jag taggade honom i dom inläggen.
(Vilket jag alltid har gjort.)
Sen tror jag alla kan känna igen sig i såna texter, om jag ska vara helt ärlig
Men men, nu släpper vi det och blickar framåt!
Imon har jag tagit ledigt! (men säg det inte till nån)
Det sista jag sa innan jag gick ut från jobbet idag var att jag kommer INTE svara på min telefon IMON!
Massa kramar fick jag och tillsägelser om att det var rätt!
Koppla av!
Nja..svårt att koppla av i detta hemmet bara, men jag ska göra mitt bästa, efter tvätten..
Tjipp!
Det här med Facebook...
Alltså, jag kan inte riktigt släppa det här med Facebook..
Jag fattar inte!
Det stör mig lite faktiskt att alla tror dom vet hur jag mår för att jag lägger ut statusuppdateringar,Lägger ut videos och låtar.Ååhhh..Lotta lägger upp en video på katter! Ojojoj..hon måste må dåligt alltså!
Och en text från wordgasm om livet!
Hon går nog i självmordatankar!!!!!
NEJ!!!!!!!!
Jag blir galen alltså!!!
Ska det vara så svårt att fatta?
Sen... folk är så jävla nyfikna!!!
Har du fått blommor?!?!?!??!
Har du fått en dator?!?!??!?!
Ääääää... nja... Det har jag...
Datorn betalade jag själv dock🤔🤔🤔
Varför?! När?! Hur?!
Orättvist!!!
Äääää..jaha...
Vill du ha en dator så köp det då eller?
Viöö du ha blommor..så köp det då eller?
har du inget eget liv?🤔🤔🤔
Varför har du ändrat din bild på facebook???
Ääää... varför har du?
Jag vet att jag kommer få frågor, har redan fått frågor om varför jag har tagit bort FB, och ärligt.
Vem vill att alla ska se vad man håller på med?
Jag såg ingen meni g med att ha kvar det för jag kan ändå inte dela vad jag vill, skriva vad jag vill, gilla vad jag vill utan att folk drar slutsatser och frågar ut mig om hur jag mår.
Vad är då meningen?
Jag är inte så nyfiken på andras liv att jag måste följa dom dagligen och analysera allt dom lägger upp.
FB
Jag har idag valt att inaktiver min Facebook av många annledingar. Tänker inte gå in på dom alla här men, jag är så jävla trött på sociala medier och jag orkar inte höra allas j*vla frågor om hur jag mår!
För att dom har läst nått på facebook!
Hallå eller?!
Så tröttsamt..
Är det säkert att du mår bra för jag läste på facebook....
Ja, vad läste du?
Men jag kunde läsa genom radera....
Ja! Vad kunde du läsa genom raderna?!?!?!
Inte ett skit!
Så tröttsamt!
Har har kvar messenger...än så länge.
Vi får väl se hur länge jag står ut..
Har inget ljud på och har inaktiverat mååååångggga av mina kontakyer.
Jag vill känna att jag själv styr över mig och vad jag vill läsa, se och känna.
Jag orkar inte med alla andras skit, orkar inte se andras inlägg med äckliga, vidriga bilder om djurplågeri eller barnmisshandel.
Jag orkar inte bli dömd för mina inlägg.
Folk so. Spekulerar hit och dit!
Och vissa människor, vill jag inye ens veta vad dom gör.
Ett helt rätt beslut som jag har funderat på i över ett halvår nu.
Jag kommer istället sattsa på min blogg.
Jag har mitt Insta-kvar.
En sida som jag bara älskar!❤❤❤
Än så länge i allafall.
Men det dröjer väl inte länge förens folk börjar komentera det med tänker jag.
Sluta följ mig då!
Eller?
En lite smått tyff dag på jobbet.
Kort med personal i vanlig ording så jag får stanna kvar imon. En liten stund.
Först skulle jag stannat till 15...sen till 13 och nu fick jag ett sms om att jag kan gå 11-12..
Har helt suveräna vikarier måste jag säga!
Helt underbara är dom!
Ställer upp lite för mycket om jag får säga mitt.
Sen finns det 3-4 personal, med mig inräjnat som också alltid ställer upp!
Som alltid offrar sig och går in när det krisar.
Ha en mysig kväll!
Tjo
Ledig dag
Har haft en mysig dag som startade med en frisk promenad i ottan, lite handling och sen besök av min far.
Alvin har haft en speldag med sin underbara "moster" och jag har fått städat pysselrummet och sovrummet.
Lite mer trevligt besök och sen ett tufft träningspass så svetten rann kan man säga!
Nu slappas det i fotöljen en stund innan kvällsmaten ska ätas och sängen ska intas.
Imon är det åter igen en fullspäckad dag med promenad och mysfika med min fru, middag med pappsen och lite träning i ottan.
Tjo!
Snart sängdags
Ligger utslagen i soffan med en kopp te.
Snart dags att säga god natt.
Börjar få lite ont i halsen igen...har legat i drag i natt utan att jag visste att fönstret inte var stängt så när jag vaknade var det ganska kallt kan man säga...
Men men..
Idag har jag fått en ny dator! Eller jag har betalt den själv typ men Björn och E har köpt den till mig!.
Så nu sk här skrivas.
Jag hoppas verkligen inte jag blir sjuk nu när jag äntligen har kommit igång med träningen.
Maten funkar fint!
Lite sugen på gottis idag men det gick över efter en stund.
Imon blir det fas 2.
Ska bli jätte skönt!
Tänk att jag säger det ändå😂😂😂
Hatade fas 2 i början men nu är det min bästa fas.
Nu är teet slut och sängen ropar.
Natti natti
Det där med att ta nya tag..
Jag har varit så trött... jätte trött alltså..
I hela kroppen..
Inte haft ork till något..
Sovit jag vet inte hur mycket.
Så nu blir det att köra stenhårt med mat och träning.
Riktigt laddad!
Idag är nog förata dagen som jag känner att jag orkar göra nått över huvudtaget men kroppen är ändå trött...
Snart blir det jobb.
Hoppas att den lilla ork jag har håller i sig.
Tränat en liten stund och gått promenad med min underbara son i det sköna vädret!
Tjo!
Början på nått nytt..
Kommer säkert många tänka och säga idag.
Många nyårslöften som ska påbörjas, mycket ångest.
Men inte här.
Det må vara ett nytt år men jag är fortfarande jag.
Mitt liv har inte förändrats ett dugg över i natt.
Inga ångestfyllda löften om snyggare kropp, mer träning, äta bättre heller.
"I år ska jag.."
Vadå?
Må bra?
Kan ingen garantera.
Äta nyttigt?
Okej..varför?
För vems skull?
I vilket syfte?
Träna?
Det är bra dock.
Hur många gånger då?
Är det egentligen nyårstårtan som ligger i magen som talar?
Herregud...
Det är bara ett nytt år.
Imget jar förändrats över en natt.
Livet fortsätter idag som vanligt utanför dörren, tro mig.
Tjo
Mitt år❤
Skriv inläggstext
